En snabb fråga bara innan jag måste kila iväg och dammsuga på Carlshem.
Jag och Johan påbörjade en diskussion (som vi inte kom vidare långt i, vi somnade.) om det här med analsex.
Det hela började med en mycket intressant fundering som jag gått och burit på länge. Innan dom ska ha analsex på porrfilmer, varför slickar dom varandra då i prupphålet? Fyller det egentligen någon funktion? För när man slickar en tjej innan sex är ju inte det bara för att det ska vara skönt för tjejen, utan det är väl även för att man ska få fram lite pullsaft så att det går lättare att stoppa in snorren? Tanken med slickande är väl att få tjejen sugen på snorre i pullan så att det kommer fram något som jag gärna vill kalla pullsaft istället för slidsekret. (Alltså, det här är fan den äckligaste funderingen/diskussionen på länge.)
Så när dom slickar i prupphålet, kommer det då ut pruppsaft? Man kan ju lätt tänka att om det finns en orgasm som enbart kommer ur pruppen, alltså en prupporgasm, då borde det ju faktiskt vara så att det kommer pruppsaft ur pruppen. Och man har ju faktiskt en G-punkt där, så det borde ju vara så. (Jag kan verkligen ingenting om det här!) Men då leder detta genast till nästa fråga; Om det är så att det kommer ut pruppsaft när man vill ha någonting snorrliknande i pruppen, borde inte det komma när man blir upphetsad i överlag, eller kommer det bara när man är sugen på sex i pruppen?
..jag fattar ingenting. Tacksam för svar!
M.V.H
En mycket nyfiken tjej på 22 vårar
söndag 30 december 2007
lördag 29 december 2007
En guru inom psykatrivården
Det enda som är kvar nu är monstruösa dammråttor, sopor och några gamla korvar. När jag har förflyttat dessa till soprummet är allting över. Det nya livet som den coola, självständiga och ambitiösa kvinna ligger framför mig. Jag kommer att bära portfölj och kvinnlig kostym, lukta rosor och aldrig någonsin mer känna mig misslyckad. Jag kommer hela tiden ha cocktailpartyn för att skapa nya kontakter. Där ska det inte vara en überfylla som slutar i tårar på toaletten för att det är för mycket folk och då insikten om ens tragiska existens väller över en som en våg av ångest.
Jag kommer numera vistas på Södra Slevgränd 60, Östra Ersboda, i en alldeles för stor lägenhet som slukar mina mycket minimala tillgångar. Den har trägolv, nyrenoverat kök, galet stort klädkammare och ett tvättrum innehållande en tvättmaskin och torkskåp. Allt kommer att bli så fantastiskt. Inget kan gå fel.
Jag har alltid sett mig själv som en guru inom psykiatrivården. Jag vet hur systemet funkar och vad man ska säga och göra för att få bästa hjälp möjligast. Hur man kommer in i den förvirrande världen som kallas sjukvård. Folk vänder sig till mig för att jag ska vägleda dom. Men numera har jag själv irrat bort mig själv bland läkare och psykologer. Jag har blivit lurad, på riktigt.
Det hela började med en period av sömnlöshet, vilket är vanligt i min värld. Jag sover i stort sett ingenting på två till tre veckor och tappar helt greppet om verkligheten. Jag kan inte tänka, inte funktionera och framförallt inte se något slut på all plåga. Då vände jag mig självklart till min psykolog som är mycket trevlig och duktig. Hon skulle prata med min läkare som heter Johan, som jag aldrig träffat. Han i sin tur tyckte att jag skulle börja äta en antidepressiv medecin som gör att man sover bra. Min självklara reaktion på den här medecinen var att om man sov så bra på den som man skulle göra, bli man då inte trött resten av tiden också? Så var det såklart inte och just precis här börjar den eviga kampen. Psykologen och läkaren på en sida, jag på den andra. Det bör tilläggas att jag inte hade sovit bättre än någon timme då och då under en ganska lång period. Dom tyckte att jag skulle börja äta denna medecin och jag ville inte det, för jag tyckte att eftersom mina sömnproblem kommer periodvis borde jag inte äta medeciner alla dagar för det. Jag tyckte däremot att jag skulle äta insomningstabletter i några dagar vilket jag brukar göra när jag sover dåligt. Sen brukar det släppa och jag kan sova normalt igen.
Problemet är att jag varit tablettmissbrukare några år sådär och vi visste allihopa att det här inte var den bästa lösningen, även fast jag tyckte att det var det. Jag var inte ute efter piller som jag blev påverkad av, utan av att sova. Jag föreslog tablettutdelning, vilket skulle leda till att jag inte kunde missbruka tabletterna eftersom jag bara fick en om dagen. Det här var inte heller en bra lösning enligt dom och jag började bli tjurig. Jag ville verkligen inte äta den här medicinen och det här blev helt enkelt en principkamp för mig.
Tidigare så hade en annan läkare bestämt sig för att jag skulle göra olika undersökningar av hjärnan, vilket jag absolut inte ville. Dels för att jag var rädd att dom skulle hitta något och dels för att hon varit så otroligt opedagogisk när hon bestämt sig för att jag skulle göra det. Jag fick absolut inte under några omständigheter vara med och bestämma om huruvida jag skulle göra dessa undersökningar eller inte.
Så nu var jag mycket trött på att hela tiden vara en slav under alla dessa läkare som kastade mig mellan sig för att mirakulöst lösa alla mina problem. Allt bestäms utan mig av människor jag inte känner och det är verkligen ingenting jag tycker är rätt i överhuvudtaget.
Därför blev det här en hård kamp mot att en läkare jag aldrig träffat, helt plötsligt skulle bestämma om saker som är väldigt viktiga för min existens.
Eftersom jag inte orkar skriva så ingående om denna intrig så kommer jag till kontentan av det hela:
Jag ville ha insomningstabletter, dom ville ge antidepressiva. Då tyckte dom att jag skulle få dessa insomningstabletter "även fast du kommer missbruka dom" i utbyte av att jag skulle börja äta denna medicin efter dessa tio tabletter tagit slut. "Men sen får du aldrig mer". Detta tyckte jag lät som idioti och det nämnde jag bara i förbifarten för jag var helt hysteriskt desperat behov av sömn (Prova att sova alldeles för lite i nån vecka eller två, desperationen är outhärdlig!)
"Om du får det här godiset nu så måste du äta morötter i ett år."
Så nu har jag sålt min själ till djävulen för att få sömn. Jag har lovat att äta en medicin som jag absolut inte vill äta för att jag skulle få sova några nätter. Några nätter bara. Jag känner mig lurad. Dom använde min desperation efter sömn för att få mig att äta den nya medicinen.
Nu har allt mitt förtroende till psykvården, min psykolog och min läkare helt försvunnit. Jag vill inte ha med dom att göra mer och vill inte gå tillbaka dit. Det dom gjorde känns så jävla lågt att jag bara vill kräkas.
Det är egentligen helt galet vad sömn kan få en att göra.
För övrigt så har jag inte börjat äta medicinen. Jag tycker inte att jag ska börja äta en medicin som jag verkligen inte vill äta och som jag känner mig skeptisk mot. Så enkelt är det. Men jag antar att jag kommer börja äta den bara för att jag har dåligt samvete.
Jag: Är vi på Östra Ersboda nu?
Johan: Ja, det här ser ju ut som ett fängelse iallafall.
Jag kommer numera vistas på Södra Slevgränd 60, Östra Ersboda, i en alldeles för stor lägenhet som slukar mina mycket minimala tillgångar. Den har trägolv, nyrenoverat kök, galet stort klädkammare och ett tvättrum innehållande en tvättmaskin och torkskåp. Allt kommer att bli så fantastiskt. Inget kan gå fel.
Jag har alltid sett mig själv som en guru inom psykiatrivården. Jag vet hur systemet funkar och vad man ska säga och göra för att få bästa hjälp möjligast. Hur man kommer in i den förvirrande världen som kallas sjukvård. Folk vänder sig till mig för att jag ska vägleda dom. Men numera har jag själv irrat bort mig själv bland läkare och psykologer. Jag har blivit lurad, på riktigt.
Det hela började med en period av sömnlöshet, vilket är vanligt i min värld. Jag sover i stort sett ingenting på två till tre veckor och tappar helt greppet om verkligheten. Jag kan inte tänka, inte funktionera och framförallt inte se något slut på all plåga. Då vände jag mig självklart till min psykolog som är mycket trevlig och duktig. Hon skulle prata med min läkare som heter Johan, som jag aldrig träffat. Han i sin tur tyckte att jag skulle börja äta en antidepressiv medecin som gör att man sover bra. Min självklara reaktion på den här medecinen var att om man sov så bra på den som man skulle göra, bli man då inte trött resten av tiden också? Så var det såklart inte och just precis här börjar den eviga kampen. Psykologen och läkaren på en sida, jag på den andra. Det bör tilläggas att jag inte hade sovit bättre än någon timme då och då under en ganska lång period. Dom tyckte att jag skulle börja äta denna medecin och jag ville inte det, för jag tyckte att eftersom mina sömnproblem kommer periodvis borde jag inte äta medeciner alla dagar för det. Jag tyckte däremot att jag skulle äta insomningstabletter i några dagar vilket jag brukar göra när jag sover dåligt. Sen brukar det släppa och jag kan sova normalt igen.
Problemet är att jag varit tablettmissbrukare några år sådär och vi visste allihopa att det här inte var den bästa lösningen, även fast jag tyckte att det var det. Jag var inte ute efter piller som jag blev påverkad av, utan av att sova. Jag föreslog tablettutdelning, vilket skulle leda till att jag inte kunde missbruka tabletterna eftersom jag bara fick en om dagen. Det här var inte heller en bra lösning enligt dom och jag började bli tjurig. Jag ville verkligen inte äta den här medicinen och det här blev helt enkelt en principkamp för mig.
Tidigare så hade en annan läkare bestämt sig för att jag skulle göra olika undersökningar av hjärnan, vilket jag absolut inte ville. Dels för att jag var rädd att dom skulle hitta något och dels för att hon varit så otroligt opedagogisk när hon bestämt sig för att jag skulle göra det. Jag fick absolut inte under några omständigheter vara med och bestämma om huruvida jag skulle göra dessa undersökningar eller inte.
Så nu var jag mycket trött på att hela tiden vara en slav under alla dessa läkare som kastade mig mellan sig för att mirakulöst lösa alla mina problem. Allt bestäms utan mig av människor jag inte känner och det är verkligen ingenting jag tycker är rätt i överhuvudtaget.
Därför blev det här en hård kamp mot att en läkare jag aldrig träffat, helt plötsligt skulle bestämma om saker som är väldigt viktiga för min existens.
Eftersom jag inte orkar skriva så ingående om denna intrig så kommer jag till kontentan av det hela:
Jag ville ha insomningstabletter, dom ville ge antidepressiva. Då tyckte dom att jag skulle få dessa insomningstabletter "även fast du kommer missbruka dom" i utbyte av att jag skulle börja äta denna medicin efter dessa tio tabletter tagit slut. "Men sen får du aldrig mer". Detta tyckte jag lät som idioti och det nämnde jag bara i förbifarten för jag var helt hysteriskt desperat behov av sömn (Prova att sova alldeles för lite i nån vecka eller två, desperationen är outhärdlig!)
"Om du får det här godiset nu så måste du äta morötter i ett år."
Så nu har jag sålt min själ till djävulen för att få sömn. Jag har lovat att äta en medicin som jag absolut inte vill äta för att jag skulle få sova några nätter. Några nätter bara. Jag känner mig lurad. Dom använde min desperation efter sömn för att få mig att äta den nya medicinen.
Nu har allt mitt förtroende till psykvården, min psykolog och min läkare helt försvunnit. Jag vill inte ha med dom att göra mer och vill inte gå tillbaka dit. Det dom gjorde känns så jävla lågt att jag bara vill kräkas.
Det är egentligen helt galet vad sömn kan få en att göra.
För övrigt så har jag inte börjat äta medicinen. Jag tycker inte att jag ska börja äta en medicin som jag verkligen inte vill äta och som jag känner mig skeptisk mot. Så enkelt är det. Men jag antar att jag kommer börja äta den bara för att jag har dåligt samvete.
Jag: Är vi på Östra Ersboda nu?
Johan: Ja, det här ser ju ut som ett fängelse iallafall.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
