Jag har blivit sämst i hela världen på att uppdatera min blogg. Helt plötsligt. Jag brukar vara bra på att uppdatera folk omkring mig om vad som händer, men nu har den förmågan försvunnit. Jag har inget speciellt att säga. Inget spännande.

Jag har börjat städa iordning allt kaos som jag kom hem till. Dom från saneringsfirman hade ställt alla saker på helt fel plats. Skafferiet, tallrikarna, böckerna.. allt. Jag fattar inte riktigt varför. (Vet inte om jag har berättat om att det brann i vårat hyreshus och våran lägenhet var fylld med sot, så nu har ett företag sanerat lägenheten. Därav all denna panik.) Men när jag såg det så började jag gråta. Mycket.

Jag grät när vi åkte upp till Umeå för att kolla i vilket skick lägenheten var i. Det var sot överallt, jag hade fått ett argt brev från Försäkringskassan, eftersom jag inte har fixat med min adressändring och mitt bostadstillägg. Jag hade också fått en räkning från Radio och Tv-tjänsten. Jag har helt glömt bort att avsluta mitt tv-innehav, så jag var tvungen att fixa med det. Sen hade jag fått ett brev från TryggHansa. Minns inte riktigt vad det var. Jag fick panik. Jag grät och grät. Jag har fortfarande inte riktigt lärt mig hur man hanterar sånahär situationer. Jag kan inte tänka logiskt och föreställer mig bråk, blodbad och världens undergång. Helt seriöst. Det är jobbigt att se hur hela världen faller samman, varje gång det händer saker som jag inte räknat med.

Men nu har jag som sagt börjat städa undan här. Fixa sakerna så att dom ligger på samma plats som förut. Jag som hade ett så bra system! Jag har städat ur våran klädgarderob (förråd) och fått lite ordning och håller därför på att tvätta halva världen i tvättstugan. Sånadär saker som man drar sig för att tvätta. Täckbyxor, gamla filtar, mössor och vantar.. allt.

Jag har satt upp gardinerna igen. Var tvungen att stryka dom först, så jag kände mig som världens bästa hemmafru. Och varit ute på ärenden. Handlat åt min syster på mamma-avdelningen på H&M som inte finns i Övik. H&M finns, men inte någon mamma-avdelning. Försäkringskassan och ett gym svängde jag förbi också, men det gick inte så bra. Gymmet var stängt (??) och Försäkringskassan har ändrat sitt system med blanketterna, så jag förstod ingenting. Måste ringa Birgitta. Och jag var på Apoteket, som strulade en massa. Som väntat, eftersom dom aldrig har min medicin inne. Och sen höll dom på att ge mig en förpackning med Xanor till, även fast jag redan har hämtat ut den jag skulle ha. Det känns stabilt när dom kan slänga ut Benso-preparat åt höger och vänster. Haha.

Ska få träffa en läkare imorgon, Theodor. Jamilla ska också vara med och vi ska ha en diskussion om tillägg i medicineringen. Det behövs, men jag tänker inte låta dom skriva ut mediciner utan att prata med mig. Medicinen jag hämtade ut idag hade dom fördubblat dosen på. Bara sådär. Jag fattar ingenting, hur kan dom inte ens uppdatera en om sånt? Det är ju helt dumt i huvudet.

Dom hade skrivit ut en annan medicin också. En ny, som dom uppenbarligen tycker att jag ska börja med. Den finns inte i FASS, men man får upp en invecklad förklaring av medicinen som egentligen är till för sjuksköterskor och liknande. En Mycket Vanlig biverkan på den här medicinen är anorexia. Jag började skratta när jag läste det. Jag tänker inte ens kommentera vad jag tycker om det. Det känns helt onödigt.

Jag har köpt en ny bok på bokrean. "det är bäst att glömma hela kroppen - om ätstörningar" Det är några tjejer som lider/lidit av bulimi eller anorexia som berättar hur det började, hur det tagit form och hur det har gått. Väldigt intressant bok, lite förvirrande upplägg, men funkar helt klart. Ska avsluta med ett citat ur boken. Enjoy.


”Den största konflikten, som jag inte på något vis kan lösa, är frågan om jag har rätt att förlåta mig själv och glömma de dåliga dagarna och incidenterna eller om just det är tecken på lättja, ett sätt att slippa ta tag i problemet och bortförklaringar som i sig inte leder till någon bättring utan snarare drar ut på alltihop. Jag undrar om jag verkligen är så beroende av min självdestruktivitet att jag i själva verket, innerst inne, inte vill slut på den.”

For tonight, dear papa..

Idag har jag åkt karusell! Det var helt galet roligt och jag blev verkligen påmind om hur barnslig jag är egentligen. Jag fnittrar som en liten skolflicka och blir så exalterad så jag nästan skakar i kroppen när jag står i kön. Jag var på hamnfesten med min lillebror&co och med Anna, som jag spelade med förra sommaren på ett bröllop. Hon är väldigt trevlig. Filosofisk och lugn. Lugn med stora bokstäver.

Jag tänker åka hem till Umeå igen imorgon. Har verkligen mycket att städa undan och packa och har fortfarande inte lyckats lista ut hur jag ska göra med Bullen. Jag vill ju ta med honom hem, har inte hjärta att lämna honom här alldeles ensamen. Stackaren. Han är helt sönderstressad. Jag blir helt grinfärdig när jag tänker på det.

Måste bara göra lite reklam åt Malin här. Den där söta tjejen som är en gudinna på att sjunga och skriva musik. Kolla in den här länken så förstår ni vad jag menar. Lyssna på "Lullaby for daddy". Den ger rysningar. http://www.myspace.com/malinnystrm

Kvällen har spenderats hos Kajsa med mat från Max och på vägen hem så stannade jag och Jessika vid karusellerna och åkte en. Impulsivt och bra.

Det har bestämts saker över mitt huvud idag. Jag hade klart och tydligt förklarat vilka konsekvenser och problem som skulle uppstå om han skulle bo hos oss ett tag. Hur min ångest kommer att eskalera till något stort och starkt. Ska antagligen börja med en till medicin till veckan, ska träffa en läkare på Tisdag, och då mår man riktigt dåligt innan den riktigt börjat verka. Den rubbar ju på signalsubstanserna, det säger ju sig självt. Jag går helt klart med på att hålla en diskussion om det hela, kolla över möjligheter och liknande, men nu blev det bestämt över huvudet på mig att Danne ska flytta in IMORGON. Så när Johan ringde och berättade blev jag helt galen. Jag blev så arg. Han om någon vet hur jobbigt det blir för mig och att dom senaste dagarna har varit riktigt tunga. Jag blir så trött i kroppen att jag inte orkar stiga upp, det tar minst en timme för mig att tvinga upp mig själv ur sängen.

Nä. Fan vad jag less jag är. Nu blev jag trött. Godnatt

Den självuppfyllande profetian

Hur är det tänkt att man ska orka med vissa saker? Saker som gör så ont i själen att det nästan känns overkligt, hur ska man kunna tackla dom på bästa sätt?

Vårat beslut är oundvikligt. Det finns ingen annan väg att gå och vi vet det. Det är bra att vi är två och att jag inte står ensamen. Det är bra att ha en syster. Att vi kan stå bredvid varandra nu när det känns så tungt.

Jag hade just en av dom värsta panikångest-attackerna på länge. Jag har inte haft det på flera år. Jag fick helt enkelt panik på vägen hit från Umeå. Jag bara grät och grät och ångesten hade inget slut, för nu i efterhand så ligger ångesten fortfarande där och väntar. Precis som innan jag inte kunde göra annat än skrika och gråta i ren frustration. Ren, skär, panik.

Varför kan det inte bara bli bra?

Semesteruppdatering

Vi är på en mycket välbehövlig semester i Familjen Fahlanders sommarstuga och det här är en snabb visning på hur en bra dag ser ut.

Vi bor i en röd liten stuga med inglasad altan och kamin och med en nyrenoverad gäststuga som är hur mysig och fin som helst. Det finns även en bastu och hela kalaset ligger 20 meter från vattnet. Vi är alltså på den bästa semesterplatsen. Pelle har fått följa med också och han stormtrivs utomhus. Han har t.om sprungit! Hur jag någonsin ska kunna ha hjärta att ta hem honom till våran lägenhet där han måste vara inomhus eftersom vi bor på tredje våningen och lägenheten ligger relativt nära stora, läskiga vägar, är ett mysterium.

Jag och Johan for ut och åkte båt igår. Jag konfronterade min fobi mot vatten och mot att ha smuts på fötterna, och satte mig i båten och vi rodde iväg till den lilla ön som ligger en bit bort. Det fanns en motor, som vi använde på vägen tillbaka, men jag vågade inte åka så snabbt från början. Eftersom det var strålande sol ute så var jag ute hela dagen. Det var inte så vansinnigt varmt, eftersom det blåste alldeles lagomt mycket, så det var tur att jag var smart och smörjde in mig med starkt solskydd. Jag har en tendens att bränna mig som satan, bara jag går utomhus när det är sol så börjar huden fräsa. Så går det när man är blond och har sommarfräknar.

Såhär ser det ut på kvällarna efter en bra dag. Det är helt fantastiskt.

Mormor Mimmi

Nu verkar allt funka igen. Sweet. Tänkte bara lägga upp en bild lite snabbt innan jag ska gå och lägga mig i sängen för att gråta, bara för att det är så varmt här. Lägger mest upp bilden för att Mimmi ska få se hur alla kisseungarna ser ut. Idag är det den svarta som gäller.

Over and out

Bild-vm

Fortfarande knas med blogginläggen. Undrar om det ska fortsätta vara såhär? Jag fortsätter att köra på bilder, det är ju så mycket roligare!

Har spenderat de senaste två dygnen i Övik och hälsat på en massa viktiga människor som jag har saknat mycket. Men den jag saknat mest var Ellen och jag fick träffa henne för första gången någonsin. Hon var som väntat helt fantastisk. Helt perfekt. Eftersom jag inte hade digitalkameran med mig så fick jag använda mobilen. Det faktum att hon vägrade ligga stilla gjorde inte saken bättre, så jag gav snabbt upp idén om att få en gullegull bild. Jag lägger hellre upp en "hej, jag är världens suraste tjej"-bild. Det blir roligare så.

Dagen har spenderats med en av dom finaste, Malin. Vi har suttit ute i gräset och ätit glass och jordgubbar. Det var så varmt att det kändes helt overkligt. Men jag måste lägga upp en bild på henne bara för att visa hur fantastisk människa. Om ni sätter ett betyg på hur snygg hon är och sen gångrar ni det med 100, så får ni ut hur trevlig hon är. Fast nu är ju inte den här bilden den glammigaste om man säger så.

Kattungarna växer som galningar och Bruno har börjat kunna röra sig lite i lägenheten. Den här bilden lägger jag mest upp för att uppdatera Mimmi om hur söta dom är. Hon har ju inte ens sett alla på bild. Den här lilla krabaten ligger jämt och chillar. Precis sådär, om det inte är en kramhög förstås.

Sen vill jag avsluta med att lägga in en bild på det som gör mig helt galen och speedad ikväll, ett nytt stycke. Ett stycke av Dauqin- Le coucou. Ett stycke som man nästan vrickar sina fingrar av. Jag får en mental orgasm varje gång jag ska börja på ett nytt. Är nästintill klar med det förra av Tchaikovsky så det är dags att börja på något nytt. Har alltid ett stycke som jag kan men som, i det här fallet, inte riktigt fixar hastigheten i. Och man blir galen av att öva konstant på ett och samma, så nu börjar jag med ett nytt. Men kolla in den här bilden, jag blir helt vild!

Argh!

Men vad fan! Jag förstår ingenting. De tre senaste inläggen syns inte ibland ju! Jag blir galen!

Fast nu förstod jag. Man måste skriva http://www.vulvan.blogspot.com/. Inte bara vulvan.blogspot.com.

Kattunge-blogg

Jag bara måste få kopiera ett dagboksinlägg en vän till mig skrev på ett community för ett tag sen:

Saker som inte är okej att tycka, men som jag tycker ändå:

-Folk som lägger upp bilder på sina magar då de är gravida är äckliga.

-Svenska folket är som en skock får som tävlar om vem som kan tycka mest synd om Engla och hennes mamma genom att tända mest ljus, när det egentligen är minst lika tragiskt att två barn blev dödade bara nån vecka innan, men det är ingen som tänder några ljus för dem.

-Folk är dumma i huvudet för att de plötsligt vill införa dödssstraff i Sverige (pga det här med Engla)

-Föräldrar i allmänhet är störda, särskilt de som tror att just deras unge är extra smart och extra speciell.

-Invandrare som bott i Sverige i 20 år men fortfarande bryter så mycket att det är svårt att förstå vad de säger är lata som inte försöker lära sig språket bättre. (Min mormor är ett bra exempel, jag förstår ca ett ord i varje mening när hon pratar så jag nickar bara till svar vad hon än säger.)

Sådär, nu kan ni hata mig.

Jag fnissar varje gång jag läser det. Varje gång. Elin, det där är helt briljant!

Annars tänkte jag haka på alla bebis-bloggarnas trend och lägga upp en bild på hur söt en mina kattungar är. Trots att den bara ser ut som en blind råtta.

Mormor Mimmi

Den här videon är tillägnad mormor Mimmi som inte är uppe hos oss. Det är väldigt tråkigt. Väldigt, väldigt tråkigt. Videon är på de tre kattungar som nu ligger och vilar i garderoben och som anlände Lördag morgon. Det var otäckt under förlossningen för hon blödde så vansinnigt mycket (tyckte jag) Men uppenbarligen så var det inte så himla farligt.

Jag var dock tvungen att avsluta filmandet eftersom den vita och randiga kissen höll på att ramla över kanten. Jag råkade kalla Mimmi för MammaMimmi dock, men hon är ju egentligen mormor. Filmen är väldigt mörk också. Dom ligger ju trots allt i en garderob.

Har försökt ta några fina bilder på dom också, men eftersom dom är så nya så vill inte mamma Bruno inte gå med på att jag lyfter undan dom. Hon protesterar mest när jag lyfter den vita, vilket inte är så konstigt. Den är lite mer ynklig än de andra två. Den var först ut, men hon ville inte riktigt ta hand om den så jag var tvungen att lyfta den till henne flera gånger. Men i slutändan så tog hon mot den och började tvätta den.

Och förresten så fick Herr Fahlander en väldigt fin digitalkamera i 25-års present av Herr Lasse. Som för övrigt gav mig två paket gitarrsträngar när jag var där och hälsade på. Han hade köpt ett gitarrställ också, fick jag veta i efterhand. Men eftersom Johan redan hade köpt ett så nämnde han inte det. Han är nog en av världens snällaste.

Annars så har den här dagen varit ganska jobbig. Det kom folk från Herr Fahlanders jobb och fikade. Jag har mest bara gråtit eftersom det blev lite för mycket för mig att hantera.

Nu ska jag fixa lite med bilderna vi knäppte på Zappo, Fröken Fahlanders hund som lekte i deras fantastiska stuga alldeles vid vattnet.