Tålamod

Nej, jag har inget tålamod. Jag tycker inte om att anpassa mig efter ett träningsschema och jag tycker inte att det är okej att inte äta på normala tider och att inte äta normala måltider. Jag tycker inte om att inte kunna göra spontana saker utan att det måste kollas vilken tid träningen börjar och slutar.

Vissa dagar går det bra. Idag går det inte bra. Jag är trött och jag tänker inte anpassa mig den här gången.

Du får välja själv om du vill vara med eller inte. Eftersom du väljer att inte vara det, så slipper du. Ikväll tänker jag inte vänta.

Ångest!

Jag får sån ångest! Jag kan inte sova utan ligger och oroar mig för att jag eller någon jag älskar ska bli smittad av svininfluensan.

När fågelinfluensan härjade var jag livrädd för att smittas och det hela eskalerade såpass mycket att jag började undvika invandrare eftersom Turkiet drabbats hårdast (som jag förstod det iaf). Jag plågades så mycket att det blev alldeles för jobbigt att gå i skolan. Jag får sån ångest att jag inte riktigt funktionerar som jag ska, helt enkelt.

Och nu har det börjat sprida sig snabbt och jag är helt livrädd. Jag klängde på Johan innan han for på jobbet och för att göra saken värre så är jag lite småsjuk. Jag blir därför panikslagen för att jag har fått svininfluensan och inte bara är lite snorig.

Men annars så har jag bara ångest. Det är för mycket runtomkring mig och jag ska nog ta några ångestdämpande så att jag får sova en stund till, jag är så himla trött.

Och förresten! Johan har köpt ölkorv. Jag gillar ölkorv, i måttliga mängder. Alltså behöver jag bara en tugga för att det ska räcka, sen blir det bara äckligt. Hela konceptet med korv i överlag är äckligt men ibland känns det som att ölkorv är värst. Men ibland är det gott och ikväll blev jag sugen när han öppnade förpackningen för att äta sin korv.

Hur frågar jag då om jag får smaka på korven, utan att det ska bli någon skev, sexuell invit?

Lägenheten!

Idag har jag varit i lägenheten och pysslat på lite och då passade jag på att knäppa lite bilder. Enjoy!

Först har vi hallen..




..och sovrummet..




..och badrummet..



...och vardagsrummet.. (kolla in vitrinskåpet jag och Johan impulsköpte igår på blocket! Med spotlights och allt.)



..och köket..



..och till sist balkongen. Titta vilken fin balkong, syster! I rätt läge och allt.. Haha!



Jag har bränt mig i solen, såklart, och känner mig därför febrig. Plus det faktum att någon jävla svinsjuka går omkring och dödar människor leder till att jag blir hypokondriker. As usual. Men nu har det ju kommit till Sverige! Alla kommer att dö och jag kommer att dö sist, så jag får se hur alla jag älskar dör utan att jag kan göra någonting. Buhubuhu.

Flytt 2

Jag vet inte om jag har fått så mycket gjort. Jag har dock gjort i ordning ett brev (kvitto) som jag ska lämna in imorgon och jag tänkte hämta mina papper då. Adressändringen på Telia går att göra här hemma, men Johan måste fixa med att få lösenord och sånt till "Mina sidor". Jag har packat, tagit ner gardinstänger och sorterat lite.

Solen lyser inte ute idag och jag har förstått nu hur beroende jag är av solen. Allt går så mycket lättare när jag har fått boosta upp mig på förmiddagen genom att ligga och bara suga i mig så mycket sol som möjligt. Så jag gick och solade istället. Det tar typ tio minuter att gå dit, så det var det värt. Sen blev jag piggare och packade lite mer. Jag började packa in i bilen också.

Efter en miss i planeringen så är Johan på träning nu som började klockan halv sex. Han tränar alltså två timmar idag. Puh. Hur kan man vilja göra det?

Vi har bestämt oss för att sikta på att vi kommer att sova i lägenheten på Fredag, även fast det känns lite orealistiskt. Åtminstone i mina ögon/öron.

Jag tror jag känner lite separationsångest, av någon konstig anledning. Det har jag aldrig känt förut. Det känns jobbigt att flytta, att byta hem.

Äh. Jag har egentligen inget att säga. Jag känner bara sån ångest att jag inte riktigt vet vad jag ska göra med mig själv. Trött och sliten. Det ligger alldeles för mycket ansvar på mig med den här flytten. Johan jobbar och tränar. Jag oroar mig för kontrakt, nycklar, packning, bokning av släpvagn, borrhål i väggen, att fara på soptippen, att fara och lämna in saker på Röda Korset..

Plus så måste jag plugga men det går inte, såklart. Det är alldeles för mycket runtomkring. "Det löser sig, oroa dig inte" säger Johan. Det är bara för att jag fixar med allt.

Men nu har jag äntligen fixat med anmälningarna till Vårruset. Herregud vilket strul! Men nu har jag anmält dom som har betalat.

Gah!

Mycket att göra

Idag har jag mycket att göra. Mitt drömscenario ser ut såhär:

-Gå in till stan och hämta nya papper från FK
-Ringa Telia om adressändring
-Köpa ett hänglås
-Fara och träna
-Sätta mig på biblioteket och plugga lite
-Åka hem och packa
-Åka efter Johan har slutat med kartonger till nya lägenheten

Det är vad jag drömmer om. Såhär kommer det antagligen att se ut:

-Packa och städa lite
-Ligga i sängen och gråta. Ha ångest över allt jag borde göra.
-Flytta lite kartonger.

Eftersom jag vet att det lutar åt det andra hållet så måste jag prioritera lite. Jag vet inte riktigt vad som är minst viktiga. Kanske träningen?

Och jag behöver sol, god damnit! Jag behöver sitta i solen på förmiddagen och ladda upp mig som roboten i Wall:e. Saker och ting går så mycket lättare då.

OCH dessutom så har ingen hört av sig angående Vårruset, så nu ger jag officiellt upp och anmäler dom som har betalat. Så enkelt är det med det.

Flytt

Åh herregud så jobbigt det är att flytta! Jag blir helt vansinnig. Eftersom vi ska slänga halva lägenheten så måste vi sortera minsta lilla sak och eftersom jag har bestämt mig för att storrensa hela lägenheten så att vi inte packar med oss en massa skräp så går jag igenom allt. Det är så vansinnigt mycket vi har samlat på oss under åren så att det är läskigt. Kablar som vi inte riktigt vet vad dom är till, gamla viktiga papper som ska in i pärmar, strumpor som är ojämna, kläder vi inte använder och ska lämna in istället.. you name it. Och ju mer jag rensar och slänger, desto mer saker kommer det fram.

Och Johan har som vanligt inte någon koll alls på hur, var och varför han betalar hyran för den här nya lägenheten. Nu åkte vi helt plötsligt på en dubbel hyra och han har som vanligt ingen koll på varför. Dom som har bott där skickade sitt kontonummer och han förde direkt över pengar för hyran och jag vet inte varför. Herregud. Måste få tag på Telia också och adressändra där.

Idag har jag iaf adressändrat för oss båda och jag har just deklarerat mina papper. Eftersom jag inte har någon riktig inkomst så skriver jag bara under, ids inte kolla igenom det.

Vi har just varit ute på jakt efter någon smart låda med hjul som vi kan ha under sängen, men vi är smarta som vanligt och glömde mäta hur hög den får vara. Grattis. När vi var och lämnade två/tre lådor i lägenheten och kollade in den lite noggrannare så började vi direkt att bråka/tjafsa om hur vi skulle ha det. Jag blev sur, han blev sur och jag ville åka hem. När han hade fått sitta och sura ett tag (jag slutade förklart inte att sura förrän jag tagit ett bad och sovit en stund) så for vi iväg för att handla micropizza till honom (jag har hittat en glutenfri!) och nu har vi köpt duschdraperi och två handdukar som matchar med varandra. Det här är helt sjukt! Jag trodde inte att det skulle vara såhär mycket strul, det har det aldrig varit vid någon flytt. Men den här gången känns det som att allt bara strular till sig. Gah! Jag blir helt galen.

Jag har kommit på att jag måste fylla i nya bostadstilläggspapper också. Grattis, Martina! Dom har skickat hem papper som dom redan fyllt i adressen och sånt, men nu måste jag hitta nya papper och skicka in nya kontrakt och all annan skit som behövs.

Så just nu är läget sådär. Jävla skit!

Video

Johan får in en riktig jäkel. Hör ni smällen? (Johan är han i rött..)

LÅT BLI MIN KARLS PENGAKASSE!

Och Ajaj på höften. Benet verkligen viker sig under honom. Här var jag helt övertygad att han inte skulle komma upp igen. Han har haft en skada där i några veckor som jag har fått massera med liniment flera kvällar i rad.

Det var vad jag hade att bjuda på. Jag har tyvärr inga supercoola videos där man får se hur bra han egentligen var, jag satt mest och var i upplösningstillstånd. Fråga Jenny, hon vet.

Vinnare!

Jag kom inte bara hem med en mycket nöjd och glad guldmedaljör, utan också med best fighter för herr-avancerade! JA! Han ägde totalt och vann första fighten efter pungsparkar och diverse små skador och i finalen så kom han upp till 12 poäng och fighten avslutades därför. Han var så vansinnigt duktig att det är läskigt. Och sen att bli best fighter bland alla karlar som tävlade är ju bara så häftigt! Min lilla bebis kan alltså slåss riktigt bra. Uuh, jag är så stolt.

Tyvärr kan vi inte fira idag, för han började just att arbeta ett nattpass. Så jag känner mig alldeles ensamen och har lite ångest, påfrestande dag minst sagt. Jag undrar om jag ska försöka hitta mig lite sällskap eller om jag bara ska vila. Jag tror det lutar åt det andra alternativet.

Heja Johan!

nervositet

Herregud, jag var just tvungen att ta en lugnande. Jag fixar inte sånthär!

Jag har just fått ihop min banderoll, den blev sned. Efter flera timmar av slit så blev resultatet en sned banderoll som ser ut som att ha blivit gjord av en femåring. Haha! Det får duga, helt enkelt.

Jag låg vaken halva natten med migrän och illamående. Jag är verkligen inte gjord för nervositet, har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Innan varje spelning har jag sovit och ätit alldeles för lite, åtminstone dom senaste åren. När jag spelade mycket och ofta på olika tillställningar så gick det ganska bra, men jag har alltid blivit väldigt darrhänt innan och tack vare mina mediciner så blir det okontrollerbart mycket.

Förr i tiden när jag spelade inför människor så blev jag darrhänt, som alltid, men när jag väl satt mig ner vid pianot och fokuserade mig så släppte alltid nervositeten. Det kändes som att jag inte fanns där, det var bara musiken som existerade. Toner rann flytande som vatten genom fingrarna och inget annat spelade någon roll. Skithäftigt. Det är inte konstigt att det är som en drog.

Men nuförtiden så fortsätter jag att darra, vilket förstör ganska lätt. Och innan Johan ska tävla så darrar hela jag. Jag blir alldeles grinfärdig och Sofie måste nästan krama mig för att jag inte ska bryta ihop totalt. Det är bara så himla läskigt när han står där och sparkas och får en massa sparkar på sig. Ska försöka spela in en liten filmsnutt under matchen den här gången så ni fattar vad jag menar.

Pappa ska ju komma upp med Rosa och han skulle ta med sig en släpvagn och ta med sig saker som går att elda upp (vilket är allt, i hans ögon.), så jag måste städa undan här lite. Det är tyg, muffins och trådar i hela lägenheten. Sen ska jag nog börja röra mig dit.

HAMKAEKWAN FIGHTING, YEEEAAAH!

Lugn lilla grisen

Äh. Det får helt enkelt lösa sig imorgon. Nu ska jag chilla och lyssna på den här störtsköna killen:

Pappa

Jag har kört fast. Symaskinen har lagt av, mina muffins blev brända och det är tyg och trådar överallt. Förbannelse!

Jag följde inte med på kinarestaurang och nu sitter jag här hungrig och bedrövad.

Pappa ringde. Det är nog därför jag känner mig helt.. galen. Han ger mig sån ångest att det är läskigt. Ibland ringer han och ser sig själv som världens bästa pappa och skryter om sina barn, nästa dag är han en sunkig alkis som hatar sina barn och allt annat omkring sig. Förutom hans brud, såklart.

Han for inte upp till Umeå något igår utan kommer imorgon för att kolla på Johan och hjälpa mig slänga en massa skräp. Han pratade på om hur bra hans barn var. "Ja, och du är ju en jävel på att spela! Ger man dig ett instrument och två timmar så kan du fan spela vad som helst."

Jadu pappa. Du är en jävel på att förstöra. Ger man dig en telefon och två timmar så kan du fan ljuga ihop vad som helst.

Lalala

Jag sprang omkring här i lägenheten tills mina heminevrin och sömntabletter började verka tillsammans och då la kroppen av och jag somnade nästan stående.

Jag har börjat vakna så läskigt. Jag slår upp ögonen jättesnabbt och nästan sätter mig upp som om jag drömt en hemsk mardröm. Det är helt meningslöst att ens föröka somna om, kroppen vibrerar bokstavligen talat.

Nu sitter jag och väntar på att stan ska öppnas så att jag kan gå på affärer. Jag har många ärenden idag, vilket känns ovanligt skönt. Köpa tyg och sy banderoll, handla muffinformar, aftersun- lotion, baka muffins, hämta nycklarna till nya lägenheten.. en massa. Idag blir det ös!

Johan har sin invägning idag så det blir nog kinarestaurang ikväll.

Jag har egentligen inget att säga. Jo just det ja! Pappa var i Umeå igår och hälsade in på mig. Han har inte hälsat på mig en enda gång på de två år jag har bott här, även fast han har varit här flera gånger. Han kom inte ens när han hade min telefonladdare som han skulle lämna till mig. Den lämnade han till en annan gubbe som skulle få lämna den till mig. Gubbjävel.

Jävla cp

Den här vansinniga rastlösheten drabbar inte bara mig, den drabbar även Johan och den driver honom till vansinne. Jag vankar fram och tillbaka, lyfter, petar, luktar, tittar, skakar, sparkar till, lyssnar på allt. Allt. Det här är helt outhärdligt, för oss båda. Det är som att jag har nått någon magisk gräns där det inte finns några hämningar.

Så nu ska jag göra något som alla tjockisar gör i sin ensamhet på nätterna: baka kladdkaka. Jag tycker inte ens om det så himla mycket och Johan kan inte äta den eftersom han ska väga in sig för tävlingen imorgon. Helt jävla meningslöst alltså. Att packa kräver alldeles för mycket koncentration och att dammsuga såhär sent brukar inte vara populärt i ett alldeles för lyhört hyreshus. Så att baka kladdkaka som egentligen är socker med lite kakao i känns lagomt avancerat.

Förbannade jävla helvete. (Förlåt Mamma, nu svär jag också). Det här driver mig till gränsen av total hysteri och jag kan inte göra något åt det. Jag hatar det här. Hatar det! Och Johan blir väl inte väldigt glad av det han heller. "Vad är det som har hänt, egentligen? Du beter dig ju som en galning och det var längesen du mådde såhär." Ja, vad är det som har hänt? Jag har inte en jävla aning, faktiskt. Om jag ska vara helt ärlig så har jag ingen aning varför jag beter mig som jag gör, jag kan inte kontrollera mig själv, mina tankar och mina handlingar. För ett tag sen så stoppade jag i mig dubbla dosen av Heminevrin (tror jag den heter) så nu skiter jag i vad läkare säger. Nöden har ingen lag.

Nycklar

Jag tog en promenad till psyket för att träffa en tråkig kvinna. Jag kommer inte ens ihåg vad hon heter, så intressant var det. Men det var på något sätt betryggande, hon fick mig lugn och sansad i jämförelse med hur jag var innan.

Jag har fått mina traditionsenliga soleksem på bröstet. Jag får dom varje sommar när solen kommer fram men dom försvinner efter ett tag. Men nu kliar och kliar det och jag får inte röra. Precis vad jag behöver i min rastlöshet. Det kliade redan innan i hela kroppen.

Vi får hämta nycklarna till den nya lägenheten imorgon! Dom ringde Johan och frågade varför vi inte hade hört av oss, tydligen så var den telefonen borta. Dom har skrivit på fullmakt och allt. Hurra! Så imorgon ska vi hämta nycklarna inne i stan till våran splitternya och fina lägenhet.

Kvällen ska spenderas med att packa lite, försöka lista ut hur Mimmis symaskin funkar och fortsätta leva. Städa lite kanske. Något bra blir det iaf, inte bara sitta och uggla framför datorn.

Over and out

Rastlöshet i högsta grad

Den här rastlösheten tar knäcken på mig! Herregud. Jag kan bara inte sitta still, det går inte. Inatt har jag inte kunnat sova ordentligt. Jag har vaknat minst hundra gånger men ändå sovit.

Idag ska jag till psyket och har en grill jag måste diska och göra ren. Och annan disk också, förstås. Fuskade igår och struntade i att diska. Funderar på att gå till psyket, då kanske jag får ut lite av denna outhärdliga ångesten. Det är strålande sol ute också och att få igång lite endorfiner är ju inte helt dumt.

Jag har redan börjat oroa mig för att mitt pengasystem tar slut i Februari nästa år. Tänk om jag inte får fortsätta med det här systemet? Tänk om dom bestämmer sig för att jag är frisk nu? Att jag kan arbeta/studera på 50%? Att jag måste göra något på 100% oroar mig inte, så dumma kan dom inte vara. Så jag försökte just ringa till min kontaktperson på FK, men hon är på semester tills på Onsdag. Fan också! Om det är nån som borde veta hur det egentligen går för mig i skolan så är det ju hon. Det går ju så vansinnigt upp och ner och hon borde ju verkligen veta det. Varför ringer jag aldrig henne och berättar om hur det går? Herregud, jag är verkligen dum i huvudet ibland.

Jag vet inte hur många gånger jag har slagits av den totala paniken när det kommer till kärleksbekymmer. Tänk om det skulle hända mig och Johan? Jag har redan nu utfärdat en varning om att om det nu skulle hända, mot all förmodan, så skulle jag leta reda på dom inblandade personerna och göra dom stor fysisk skada.

Men åååh så jobbigt det är i kroppen. Det är myror under skinnet på mig och jag får panik. Panik! Det är helt åt helvete att känna såhär. Det värsta är att jag egentligen inte är kapabel till att göra något åt det. Fanfanfan.

Jag måste ringa Telia, jag har inte fått en räkning och sen ska jag försöka få tag på Mimmi.

Hjälp!

Dagar

Det händer egentligen en massa saker runtomkring mig. Mest händer det väldigt invecklade kärleksromanser och liknande, men annars så är det nog ganska bra. Jag har shoppat skor och kläder för första gången på länge, idag var jag på skolan och har därför påbörjat min nya kurs och jag har legat i solen och latat mig på balkongen alldeles för lång tid. Jag har alltså bränt mig trots det faktum att jag smörjde in mig inte mindre än tre gånger.

Idag har Johan varit ledig och vi har haft en riktigt trevlig dag. Det är sällan vi har såna dagar nuförtiden. Det är inget man egentligen prioriterar när livet rusar förbi och det är dumt. Jag var i skolan under hela förmiddagen och han låg och sov. Sen var vi mest bara lediga. Jag satt på balkongen och han kollade på serier vid datorn. Sen gick vi och handlade tillsammans, köpte maj-blommor av några hysteriska barn och saker att grilla med. Sen grillade vi och lagade en riktigt god och fin middag. Eftersom det här är Johans sista ordentliga måltid ända tills på Fredag kväll så slog vi på stort.

Det syns så tydligt hur min ångest tar sig form när jag är i skolan. Jag tycker att jag har haft ganska bra med ångest dom senaste dagarna men så fort jag kom dit så kände jag den totala ångesten. När jag satt ner med läraren så skakade (kan man säga trummade?) jag med benet så mycket att bordet nästan skakade. När jag fick se hur kursen är upplagd och insåg hur tung och tuff den här kursen är så kändes det som att jag bara ville springa hem. Det var strul med min användare och jag var tvungen att prata med den äckliga datoransvariga och mitt i vårat möte med min kontaktperson under kursen så var hon tvungen att åka iväg till sjukhuset för att kolla upp sin skada i ansiktet.

Hon hade varit ute och joggat, halkat på en sten och åkt med huvudet först mot ett staket så hon såg ut som en misshandlad. Det var jag som tvingade iväg henne till vårdcentralen. Hon är lärare inom sjukvård och hon fattade inte att man borde kolla upp något såntdär. Hon hade blå/grön/svart kraftig svullnad på överdelen av käken, strax under ögat och det var en spricka i huden som såg väldigt läskig ut. Herregud. Och hon ska vara lärare! Det känns som allmänkunskap att om man har slagit sig och har riktigt ont och det ser ut sådär så kan det mycket väl vara en spricka/fraktur. Så jag tvingade iväg henne på vårdcentralen och fick därför sitta och vänta i två timmar innan vi kunde fortsätta med vårat möte.

Hon hade ingen spricka, som tur var, och vi gick igenom det sista.

Resten av dagen har mest gått till att vara inblandad i detta kärleksdrama och till slut tog jag och Johan ett beslut om att jag inte alls egentligen borde vara med i det här. Så nu tar jag avstånd från att vara någon slags form av konstig mellanhand och blir bara bästis som stöttar.

Ångesten som har legat och lurat här i lägenheten har vi bearbetat klart tror jag. Om man nu kan göra det. Vi kommer helt enkelt inte överrens. Det som svider mest tror jag är det faktum att jag inte kan dela med mig av min ångest till mina nära och kära. Det finns inte riktigt plats för det, tror jag bestämt.

Imorgon ska jag träffa min nya kontaktperson på psyket och det känns faktiskt oväntat skönt. Då har jag någon att häva ur min ångest för och få ett bollplank att sortera mina tankar och min ångest med.

Nu ska jag krypa ner i soffan med Johan, som nyss kom hem från sin träning och se på någon dålig film som går på tv.

Tid

Allt tar sin tid. Allt behöver tid för att gro. En del saker kräver mer tid än andra och det är bara så det är.

Problemet är att jag inte vill ge det tid.

One day

I follow the night
Can't stand the light
When will I begin
To live again?
What more could love do for me?
When will love be through with me?

One day I'll fly away
Leave all this to yesterday
Why live life from dream to dream?
And dread the day
When dreaming ends

One day I'll fly away
Leave all this to yesterday
Why live life from dream to dream?
And dread the day
when dreaming ends

One day I'll fly away
Fly, fly
Away

Meningslöst

Usch vad arg jag är. Jag känner mig helt utmattad och när jag är det så kan jag inte kontrollera mina känslor. Det tar otroligt mycket kraft att hålla koll på ångest/vredes/sorg-attacker och när jag blir såhär trött så slits jag iväg med känslorna och allt blir bara fel.

Allt runtomkring mig snurrar snabbare än på länge och helt plötsligt så känner jag känslor som jag aldrig har känt förut. Jag har aldrig känt det här i den här styrkan. Jag slits iväg i rastlöshet, ångest och sorg.

Allt känns helt jävla meningslöst. Vad jag än gör så kan jag aldrig få det jag vill mest av allt och det finns inget jag kan göra för att få det. Det spelar ingen roll hur mycket jag än kämpar, jag kommer aldrig att få det.

Övik

Jag har kommit hem från en fantastiskt trevlig tripp nere i Övik och jag fick träffa nästan alla jag har saknat så mycket att det svider.

Det händer tråkiga saker nu. Min storebror Matti och Carro har gjort slut efter ett förhållande på nästan fem år och det är väldigt sorgligt och hela den historien har tagit sig en rejäl omvändning som ingen var beredd på. Jag tänker inte gå in på det hela här. Istället så ska jag lägga upp två bilder och en liten video. Första bilden är på min mammas hund, Morris. Han är så jävla cool! Han morrar jämt, men är aldrig arg. Ibland så låter det nästan som att han purrar som en katt gör när man kramas och gosas med den.

Och sen så har vi Ellen, den största favoriten och en liten video där man kan se hennes briljanta sätt att ta sig framåt. Ellen rules. Nu är det sol ute och jag ska försöka städa lite. Kanske sova en liten stund först.

Så intressant var det här blogginlägget.

Mr Ångest

En riktig slödag. Har inte fått mer gjort än att gå ner till tvättstugan och hämta upp tvätt. Jag åt strips till lunch/middag och sen kom Johan hem med ett påskägg! Han verkar orolig och nervös över min monsterångest som bara traskade in och la sig som en tung skugga över mig. Min lilla bebis.

Just nu funderar jag på att lägga av totalt och försvinna i The Office ännu mer och hoppas på en bättre dag imorgon eller om jag ska göra mig iordning med smink och hårlockar innan Johan kommer hem. Då borde jag vakna till. Kanske pumpa igång lite Joss Stone och piggna till så att vi kan städa lite i förrådet.

Annars så går det dåligt med vårat flyttande, eftersom dom som bor i lägenheten har slutat svara i telefonen och vi har inte hört något från dom sen vi kollade på lägenheten. Tanken var ju att vi skulle flytta in så snart som möjligt så att dom skulle slippa dubbla hyror, men då krävs det fullmakt och sånt. Inget avancerat dock och inget som absolut måste göras. Men uppenbarligen verkar dom här människorna inte vara något att lita på, så då blir det nog en sån.

Och jag måste köpa hårfärg också. Funderar på att det blir rött och svart den här gången. Lite lurigare men ack så mycket snyggare. Helt klart värt besväret.

Ångest

Jag har ångest. Kan man egentligen säga att man har ångest? Jag känner ångest. Jag ÄR ångest.

Runt eftermiddagen så slog den mig så hårt att jag nästan föll till marken. Jag vet inte varför jag har ångest, vad det är som bekymrar mig. Varför känner jag mig så vemodig?

Det värsta med den här ångesten är att den inte har någon egentlig mening, jag kan inte få utlopp för den. Jag är inte ledsen, arg, frustrerad, stressad.. inget. Jag är en stor, tjock klump med ångest och jag kan inte göra något åt det.

I have to say
I choose get out of my way
Leave my ghost alone
Let me walk on by

Dwight

The Office är en gudagåva. Den serien är så rolig att jag nästan får lite kiss i trosan för att jag skrattar så mycket. Exempel:

Lockar

Jag och Mimmi for iväg på ÖoB för att leta efter påskägg och flyttlådor. Det gick väldigt dåligt, för inget av värde fanns där. Eller jo, jag köpte mentos. Istället för att finna det vi sökte fann vi dock dessa små dyrgripar i högklassig kvalitét. Tacka vet jag ÖoB!



Den här var helt klart roligast. Det som fattas är en näbb, för det är en kyckling.



Något som dock var bra med våran shoppingresa var att jag hade lockar i mitt hår. Lockar! Så långt hår har jag fått! Så lockar och ett litet diadem gjorde mig vacker som en ros. Det syns inte så väl dock, men om ni tittar noga så ser ni dom. Och om man tittar ännu mer så kan man lätt tro att jag har kusar i näsan. Men det är min septum.



Nu ska jag titta på The Office och vänta på att Johan ska komma hem, som vanligt. Jag vet inte riktigt varför jag väntar, för ingenting speciellt händer när han väl kommer hem. Det kan snarare bli lite otrevligt och jobbigt ibland. När han har varit borta hela dagen och jag varit hemma så blir det svårt för mig av någon anledning att vänja mig vid att han kommer och stör. Svårt att förklara. Men nu, The Office!

Flyttpackning

Herregud så mycket grejer vi har! Det här är ju helt sjukt. Nästa vecka ska vi låna Jennys bil och börja skjutsa iväg lite skräp. Vi ska en vända på Röda Korset och fråga om dom vill ha några saker också.

När man far omkring och lyfter och flyttar på saker så kommer det fram några rejäla dammråttor här och var. Med katthår, såklart. Nu när jag håller på mycket i det rum där kattungarna bodde så blir man helt förskräckt när man förstår hur mycket damm det är där. Vi har ju aldrig brytt oss om det rummet, dörren har ju varit stängd. Johan kom in för att hjälpa mig få ur en skruv ur sängen som jag för allt i världen inte kunde få lös. När han kom ut igen så kunde han inte riktigt andas och nu kliar ögonen som fan. Stackarn. Och då har jag ändå haft luftrenaren igång därinne i några dygn! Snacka om ofräscht.

Men nu håller det på att försvinna lite allteftersom. Vi har dock fortfarande kvar ett helvete: förrådet. Det rum jag har hållit på med nu har ju funkat som ett förråd det med och nu kommer ett till.

Och därinne finns det inget katthår, så nu får han faktiskt dra sitt strå till stacken!

Kristina

Jag tror jag hade feber inatt. När vi gick och la oss och jag kröp över på Johans sida så kändes han så frusen, men tydligen var det jag som var som ett element. Han blev orolig, just för att jag var så varm som jag var. Vi har ingen febertermometer vilket ibland kan leda till minst sagt oro så jag vet inte hur många gånger han kände mig på pannan. Sötnos.

Jag kände dock inte av någon feber. Jag kände mig lite mosig i huvudet bara. Men inatt så vaknade jag av att jag var nerdränkt i mitt eget svett. Mums. Jag sov i tretton (!!) timmar och vaknade bara upp tre gånger (jag brukar vakna minst fem-sex gånger på en natt).

Nu är jag mest trött och sliten i kroppen. Hade tänkt att fara och träna, men det blir nog inte av. Jag orkar helt enkelt inte. Imorgon blir en bättre dag! (Lägg gärna märke till min optimism..)

Jag har en ny sång! Det har varit "En helt ny värld" från filmen Aladdin där han säger: "Litar du på mig?" Då ska den andra säga: "Ja." och sen börjar man sjunga. Den har varit med ett bra tag nu, men nu har jag en ny!

Jag: Älskar du mig lik som förr?
Nån annan: Det kan jag lova att jag gör
Jag: Är det sant det som du säger?
Nån annan: Ja, säg den gång jag ljög för dig

Jag: du har aldrig ljugit för mig,
jag är bara dum och stingslig,
menar inte vad jag säger

Sen fortsätter den ganska länge. Den är minst sagt lite mer avancerad än Aladdin och eftersom Johan totalvägrar att sjunga mina sånger så är det svårt att öva på den. Den är självklart från Kristina från Duvemåla, förstås. Jag tror jag börjar lära mig alla texter ur den musikalen. Jag hittar jämt nya favoriter! Jag sitter fortfarande och grinar till nya låtar utan någon egentlig anledning.

Nåväl. Eftersom jag inte ska åka och träna så ska jag packa istället.

Lägenhet

Jag tror bestämt att vi ska flytta in i den perfekta lägenheten. Den var verkligen hur fin som helst! Liten, förstås, men vi kommer att få plats. Balkongen ligger i ett perfekt läge och alldeles nedanför den rinner en liten älv. (Och i år SKA jag ha blommor på balkongen!) Eftersom den ligger på bottenvåningen så har jag varit lite nervös inför insyn och sånt, men den ligger på 'fel' sida av huset för att man ska kunna se in. Herregud, så nöjd jag är. Och jag ser framemot att flytta så mycket att jag nästan spricker! Själva flyttandet i sig kan jag gärna skippa, för det är mycket arbete med det hela, men när det väl är gjort kommer det att bli så bra.

Efter vår lila lägenhetssyn så gick vi några hus bort till Amer och hans fru och blev bjudna på riktigt fin middag och såg på film. Väldigt, väldigt trevligt.

Nu är Johan kinkig och trött, så innan jag blir galen ska jag gå och lägga mig.

(*skriker* tänk på att det är lyhört i lägenheten nu när du lyssnar på musik!!) Herregud.

Koranfisk

Idag ska vi kolla på den nya lägenheten! Och efter det så ska vi på middag hos Amer och hans fru, det blir kul.

Jag måste få hjälp! Jag kan för allt i världen inte förstå det här: Det är från Koranen, som jag brukar bläddra igenom ibland. Jag började skratta när jag läste det:

60. När det uppnått deras föreningspunkt, glömde de sin fisk, och den tog vägen bort till havet.
61. När de gått förbi, sade han till sin tjänare: Giv oss vår kost! Vi hava blivit trötta av denna vår färd
62. Han svarade: "Vad tror du hände, när vi togo vår tillflykt till klippan? Jag har nämligen glömt fisken, och det var ingen annan än Satan, som kom mig till att glömma den, och så tog den på ett förunderligt sätt vägen till havet"
63. Då sade han: "Detta är just vad vi önskade", och så vände de om, följande sina egna spår.

Joss

Och kvällens tips! Hon är helt galet bra! (Och vansinnigt snygg..)

Arg

Jag hade just skrivit ett långt, invecklat och aggressivt inlägg som jag nu raderade. Jag blir alltid arg när jag snickrar och donar med saker då jag får använda hammare, skruvmejsel och använda händerna ordentligt. Jag vet inte riktigt varför, men jag blir det och det slår aldrig fel. Man ska gärna inte vara med mig när jag är lite trött och ska bygga ihop något, då är det bäst att hålla sig undan.

Idag hade jag föreställt mig att jag skulle vara väldigt flitig och packa ner en massa saker, men så blev det inte. Jag har diskat, lagat köttfärsås, handlat och packat lite. Det är dock mycket mer än vad jag gör en vanlig dag så jag antar att jag ska känna mig nöjd.

Just nu sitter jag mest bara och väntar på Johan. Kom hem!

Mustasch

Ikväll har det varit partaj! Vi for iväg på mustasch-fest hos Noa och det var väldigt trevligt. Nu sitter jag vid datorn och väntar på att mina tabletter ska börja verka och Johan har somnat. Vi for hem tidigare för han börjar jobba klockan tio imorgon och vi var nästintill nyktra. Johan hade med sig två öl och jag fick en konstig shot som var slemmig och riktigt äcklig. Men dock väldigt stark så den gick rätt upp i huvudet på mig. Annars var vi nyktra och jag känner mig riktigt vuxen. Nu när jag lägger upp bilderna så gör jag det i total oordning, orkar inte hålla på att fiffla en massa.

Noa hade världens finaste rum med tema dinosaurier. En av dom finns med på bild tillsammans med Finn, som är en av världens snällaste människor. Det var kul att få träffa människor igen! Nu ska jag nog försöka sova. Kan ju inte mer än gå åt helvete, så att säga. Godnatt.

Lägenhet

Såhär ser våren ut uppe i Umeå. Så himla trevligt.

Det gick bra igår. Vi spelade tv-spel och dom åt pizza. Jag försökte desperat att få i mig lite kyckling med strips, men det gick inte så bra. Kyckling är äckligt, men inte lika äckligt som kebab. Uäck!

Idag är min plan att gå in till stan och handla silvertejp, flyttkartonger (jag hatar verkligen banankartonger. Jag står inte ut med dom!) , markeringstejp och en märkpenna. Nu ska det packas! Johan ringde dom som har lägenheten nu och tydligen har den stått tom i två månader. Smart att ingen har sagt det då. Men Johan har skickat ett mail till dom som äger den här lägenheten och vi hoppas på att vi kan flytta ut så snabbt som möjligt. Eftersom vi inte har något kontrakt så borde det ju faktiskt vara så.

Jag längtar verkligen efter den här flytten. Att noga gå igenom alla saker och slänga det som inte behövs, känns så himla skönt. Det behövs verkligen en riktigt megastor rensing. Sen ska vi köpa lite nya möbler. Nya bockhyllor, nytt köksbord med stolar och gärna ett litet vitrinskåp. Eftersom vi inte direkt har jättestora tillgångar med pengar så får det komma lite eftersom. Men igår fick Johan veta att han får tillbaka 13 000:- på skatteåterbäringen. Sweet!

Den här lägenheten känns så stor och tom utan Bullen. Ibland när jag sitter och spelar piano känns det som att det ekar, det gjorde det inte förut. Det är en ruskigt stor lägenhet i överlag, men när han bodde här märktes inte det. Senaste gången jag grät över att jag saknar honom var för några timmar sen då jag gjorde en frukostmacka med skinka på. Det tar aldrig slut.

Nu får vi äntligen flytta in i våran egna lägenhet. Som är våran, ingen annans. Det är bara vi två som ska bo i den. Det har inte varit så ända sen våran första lägenhet på Högland i Övik.

Nästa stopp: Umeå centrum!

Familj

Ikväll ska vi till Tore och Sofie, vilket jag dragit mig för in i det längsta. Jag vet helt ärligt inte varför. Dom är fantastiskt trevliga människor och vi ska bara äta pizza med några andra från klubben (antar jag), vad är det jag finner så skrämmande?

En av anledningarna kan vara att jag känner mig ganska.. otillräcklig. Det är sällan jag skäms över mig själv, men jag tror jag gör det bland människor som inte känner mig väl. Jag ser bara alla de negativa sidor hos mig istället för dom bra och positiva. Jag blir osäker på mig själv och nervös.

Men jag förstår inte varför jag känner så bland just dessa människor, som är hur snälla som helst.

Fast just nu är jag ju i en period där jag vill sitta hemma i mörkret och lyssna på Norah Jones och bara finnas. Helst skulle jag åka hem till Övik och vara med min familj, som jag saknar så mycket att det nästan svider i själen när jag pratar med någon av mina syskon eller mamma. Jag vill flytta till Övik. Så mycket att hjärtat värker på mig.

waiting

Jag vet inte riktigt om det blev en bra dag. Jag for och tränade, har åkt bil med mimmi och ätit stekt ris med grönsaker och currysås. Jag har sorterat och organiserat i vårat extrarum och Johan har köpt flyttkartonger. Det är lika bra att börja sortera och slänga saker nu. Det är två månader kvar, men det är mycket skräp också. Bra att börja göra det nu när jag har ork att göra det.

Men jag vet inte. Det känns som att något saknas, något fattas. Jag känner mig.. tom? Det är sällan jag inte kan sätta ord på vad jag känner. Men nu kan jag inte det. Inte ikväll. Istället har jag Colin James Hay- Waiting for my real life to begin

When I awoke today, suddenly nothing happened
But in my dreams, I slew the dragon
And down this beaten path, and up this cobbled lane
I'm walking in my old footsteps, once again

And you say, just be here now
Forget about the past, your mask is wearing thin
Let me throw one more dice

I know that I can win

I'm waiting for my real life to begin

Försäkringskassan

Idag blev jag väckt av Försäkringskassan och fick prata med en konstig tant. Jag kan inte bestämma mig för om hon var trevlig och förstående eller bara dum i huvudet. Kanske båda.

Samtalet var krystat, jag var trött. Det var några papper jag glömt fylla i och vi skulle ordna det. Det var de papper jag medvetet inte hade fyllt i, eftersom det stod att de skulle fyllas i av kontaktpersonen på FK. Hmm.

Eftersom jag skrivit på ansökan ang. min träning så drog jag till med att jag förhoppningsvis skulle träna kanske två till tre gånger i veckan och med den här tanten så är det ju så fint att hon kommer att ligga som en hög bakom axeln och kontrollera att jag gör det. Och när vi började prata om mitt busskort så fick jag gång på gång lyssna på hur viktigt det var att jag använde det där kortet ENDAST till resor till och från gymmet.

Jo tack. Senast jag kollade så var jag dum i huvudet och förstod inte att det är klart att det är så. Men när vi köper månadskort som man kan resa hur mycket som helst med, är det ju bara idioti om jag bara utnyttjar det för resor till gymmet. Hon var konstig. Men samtidigt så gillar jag på något sätt att hon var klar och tydlig. Skumt.

Men tack vare detta samtal så fick jag totalångest. Jag känner press på mig att jag nu måste prestera så mycket. Att jag absolut måste träna två till tre gånger i veckan. Annars måste jag tydligen ringa dom. Jag fattar ingenting. Hon frågade om vi skulle åka på semester till sommaren, vilket vi ska. När Johan är ledig kommer vi kila ner till Övik. Då får jag ingen ersättning för den månaden, eftersom jag kommer att missa någon vecka eller två. Det är alltså på den nivån. Usch. Min skolsituation har jag inte ens gått in på. Men hon ska skicka ett papper som jag måste skriva under som förhoppningsvis kommer imorgon, funderar på att skriva med en lapp. Jag får sån jävla ångest av att prata med henne.

Så nu har jag varit på riktigt dåligt humör några timmar här. Men det är jag förlåten för. Jag började grina igår lite nu och då. Jag är helt knäckt.

Eftersom jag har lovat mig själv att bli mer positiv och se möjligheterna istället för motgångarna så lyssnar jag på lite peppande musik, äter gröt och försöker intensivt tänka på hur trevligt det kommer att bli att fara och träna idag. Min telefon har inga batterier i sig, men det kanske finns något bra program att titta på när jag tränar. Jag hoppas det.

Så. Nu det nya, positiva synsättet:

-Det var riktigt jobbigt att prata med henne. Men nu ska jag få papper hem till mig imorgon där jag kan skriva under. Jag måste ta reda på hur mycket ett busskort kostar och räkna ut vad som blir billigaste. Jag kommer inte att få pengarna som jag räknat med för träningen den här veckan, men nästa månad får jag det! Då får jag det också pengar för busskortet. Nästa månad kommer jag att få mer pengar och kan köpa nya sommarskor.

- Jag måste åka och träna idag. Då ska jag kolla upp kostnaderna för ett busskort och jag kommer att känna mig väldigt nöjd med att jag har tränat.

- Min skolsituation är inget jag ska ha ångest över idag. Jag ska låta det vara, för det ger inget att sitta och låta ångesten ta ihjäl mig. Det finns lösningar, jag behöver bara lite tid för att vila upp mig lite.

- Jag har äntligen gjort klart att testerna och nu kan jag börja leva igen!

Idag ska bli en bra dag. Det har jag gjort mig förtjänt av. Nu ska jag sätta igång Tammary Hall - Cindy, för den ska jag planka ut idag. Sen ska jag diska. Kanske laga nån god mat till Johan tills när han kommer hem? Om jag orkar, förstås.