Jag har köpt en ny bok. In i musiken- en bok om musik och medvetande av Peter Bastian och jag har tappat alla ord. Sättet han skriver om musik är helt.. åh. Fantastiskt!
"Den dagen har etsat sig fast i mitt minne. Han var rörd över att möte en beundrare från det avlägsna Danmark, som han trodde var en förstad till "Den lille havfrue", och jag hade fjärilar i magen som om jag stod inför Gud, så vi blev vänner. I köket, där akustiken var bäst, spelade han de första tonerna för mig. Han var två meter lång och nästan lika bred. En riktig jätte, med ett brett, godmodigt ansikte och mitt i allt detta en liten svart klarinett som han blåste i. Det var överväldigande. Åskliknande, öronbedövande starkt, som den starkaste trumpet.
Han spelade först en ballad utan någon speciell rytm, samma typ som den jag hörde honom spela hemma i Egons vardagsrum. Återigen samma kompromisslöshet: alla knep är tillåtna. Dyster svart förtvivlan fyllde rummet och jag visste knappt vad jag skulle göra av mig. Långsamt ändrade han stämningen, spelade mer och mer lyriskt och gick till sist över i en kedjedans: för melodin och så ett fyrverkeri av improvisation, där han med ofattbar vitalitet skyfflade kaskader av energi ut i köket, så att grytlocken klirrade. "
Ojojoj. För 39:- får jag en biljett in i paradiset som en fantastisk bok erbjuder. Senaste boken jag läste, mozarteffekten, var otroligt intressant. Men den här, gott folk, ger mig rysningar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar