Tvivel

Ursäkta att jag har blivit så dåligt på det här med att blogga.

Varje gång jag har bråkat med honom så börjar jag tvivla. Så jag måste ringa Jenny och fråga om jag gjort rätt i att skälla ut honom, vilket jag alltid har rätt till. Det är så svårt att se det! Jag har så svårt att se rätt och fel när det kommer till känsloutbrott. Och det är klart att jag har känslor för honom. Jag är inte kär, men det gör fortfarande ont. Måhända att jag är ett känslomässigt förfall, men jag tror inte att det är så konstigt att det är såhär.

Nåväl. Annars så är jag helt ledig från allt, vilket kommer att driva mig till vansinne snart. Jag har så tråkigt! Men jag har varit och simmat två gånger den här veckan, det känns lite coolt. Jag måste bli vältränad igen för sjukgymnasten har bråkat på mig. Det var ett ruskigt pinsamt möte, jag känner mig obekväm redan från början då hon klämmer och tar på mig, när hon sen skrattar till lite och säger att det kanske är dags att jag ska börja träna.. usch! Fast hon är väldigt snäll, så jag tog inte så illa upp. Men jag ville sjunka genom jorden. Fast det är bra, jag måste ju verkligen börja träna igen, så det är bra att någon som jagar på mig lite.

Men idag: Övik! Hurra!