torsdag 21 augusti 2008

Hetsätning

Jag ramlade idag när jag skulle springa till bussen för att åka till gymmet och möta MagiskaMalin. Jag skulle hoppa över en grej som var runt en decimeter hög och sen landade jag med foten snett och ramlade. Eftersom det åkte förbi en bil alldeles just då så var jag uppe på fötterna nästan innan jag nådde marken och fortsatte gå, men foten vek sig under mig så jag haltade den sista biten till busshållsplatsen. När jag väl satte mig ner så pulserade det hela vägen upp för benet och jag ringde direkt till Johan och var ynklig. Jag bestämde mig för att halta mig hem i regnet.

Det märks att Johan tränar kampsport kan jag lova. Han visste direkt hur/vad vi skulle göra och hade stödskydd framme och virade in min fot på ett mycket invecklat (i mina ögon sett) och konstigt sätt och sen kändes det genast lite bättre. Sen blev jag snabbt diagnostiserad och fick gå och lägga mig en stund. Jag har stukat min fot. Jag tänkte att jag bara hade vrickat den ganska mycket, men han förklarade att det inte alls var så i det här fallet.

Vi kanske ska flytta igen. IGEN. Fast den här gången är det bara till en tvåa i samma hus med en bättre balkong och bara en liten trappa upp från entrén. För Johans arbetskamrat Jonas ska flytta ner till stockholm (vilket faktiskt känns sorgligt) och det innebär att vi kan välja mellan den här lägenheten och den mindre. Det lutar nog att det blir den mindre. Lägre hyra och (mycket) bättre läge. Balkongen är åt rätt håll och det är som sagt bara en liten trappa upp. Fast jag måste nog gå och hälsa på Jonas en sväng och checka in lägenheten först.

Dom flesta av mina saker åker ner i ett källarförråd och det innebär att min sur-rum försvinner och vi måste lösa det på något annat sätt.

Vi har fått ägare till alla katterna nu, alla utom Bullen. Men jag orkar inte tänka på det så jag lämnar det ärendet på en gång.

Min pappa har sålt vårat hus i växte upp i bara för någon dag sen. 1250000 fick han för det. EN MILJON! Jag fattar ingenting. För det där jävla rucklet. När han ringde lät han lättad och glad och förklarade att vi barn och skulle få pengar. Han känner nog något obligatoriskt ansvar att ge oss pengar nu när han har så mycket. Det är bra. Jag håller på att bli en liten borgare tror jag. Jag har några tusenlappar som bara ligger där och väntar, eftersom jag utgår ifrån att det kommer att inträffa sig en enorm kris då försäkringskassan kommer att kräva mig på pengar. Även fast dom har skrivit ett brev till mig om att dom fått sina pengar nu, så är jag övertygad om att dom snart kommer med en räkning på jättemånga tusenlappar. Jag vet inte riktigt varför dom ska göra det, men dom kommer nog snart. Dom jävlarna.

Jag tjock och bedrövad. Det är alldeles tyst i lägenheten, men det bara dånar i huvudet. Jag har hetsätit hela dagen, utan att kräkas. Jag är tjock och äcklig. Och har ingen viljestyrka. Må jag brinna i helvetets skärseldar om jag inte rycker upp mig snart.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Är det kanske morgonsol på den nya balkongen? ;-)

vulvan sa...

Haha.. Det är faktiskt eftermiddagssol. Sådeså! :D