Har du en skäggbiff?

Idag har varit en ganska bra dag. Jag är mycket nöjd. Jag lyckades ta mig till skolan imorse och förstod en massa saker på lektioner. Sa en massa smarta saker på labben som andra inte fattade. Det var trevligt, eftersom kemi är så långt ifrån mitt kunskapsområde som man kan komma. Ställ en fråga om musik istället! Jag lyckades även att masa iväg mig till IKSU för att träna. Det gick över förväntan och jag har ont i kroppen. Det känns bra.

Helgen spenderades i Örnsköldsvik och på möhippa för min systeryster som ska gifta sig alldeles för snart, det känns overkligt. Det är liksom för bra för att vara sant. Möhippan började på Strutsfarmen där vi fick göra chokladpraliner. Det var svårt, kletigt men vansinnigt gott. Sen åt vi lunch på samma ställe. Då äter man upp strutsarna som står utanför fönstret. Det kändes lite.. jag vet inte. Läskigt, måste jag nog säga. Kändes även lite absurt att bli så intensivt påmind om vad man egentligen stoppade i munnen. Jag gillar inte riktigt sånt. Men det gick bra, för jag åt en sallad som det inte alls var mycket kött på. Det var mest peppar. Sen skulle the crew of möhippa dra vidare på nåt ställe där man kunde göra halsband n'shit. Jag var dock för trött, sliten och stressad över hemfärden så jag valde att åka till Ingrid och Lasse. Det var skönt att få lägga sig och sova. Såntdär tar på krafterna för mig. Jag var inte förberedd för dom ringde några sekunder innan och frågade om jag skulle med, eftersom dom inte visste att jag var i Övik. Ingen mental förberedelse alls gör mig väldigt stressad, men det gick faktiskt väldigt bra. Det är snälla människor.

Ingrid lagade mat. Kyckling, wok och couscous. Jag kunde inte äta det. Jag har svårt för att äta kyckling ibland och äventyret med strutsarna gjorde att jag blev lite äcklad. Jag hatar att bli påmind om vad jag äter. Är nog född till vegetarian. Kyckling kommer helt klart att bli nästa sak jag inte kan äta. Som fisk. Det går inte att äta fisk. Det låser sig i hjärnan och jag blir så äcklad. Jag kan inte äta kyckling med ben i, det kan jag inte med något kött alls, men nu börjar även kycklingfilé ge mig den där äckliga känslan. Snart kommer det inte att gå alls. Garanterat.

Jag köpte även mat idag, vilket kändes som ett magiskt ögonblick. Jag köpte så jag kan göra grönsakssoppa. Det är min favorit nuförtiden. Inget kött och inget äckel. Bara goda saker som man inte behöver känna totalångest över att äta. (Tro mig, jag är inte anorektiker eller liknande, jag är bara kräsen.) Jag gillar att vara en god medborgare så jag köper det mesta ekologiskt. Det känns bra. Idag bar jag också maten i en papperspåse. Det är också en såndär sak som gör mig glad.

På Fredag ska jag till gynekologen för första gången i hela mitt liv. Det känns väldigt obehagligt. Från det år man fyller 23 ska man få en tops upp i murran för att kontrollera så att man inte har fått cancer där. För det första gillar jag inte idén med att visa upp murran bara sådär för en främmande människa och för det andra så känner jag mig mycket osäker på hur man ska bete sig.

För inte så längesedan så pågick det en intressant diskussion bland mig och mina vänner om hur mycket könshår man egentligen ska ha och hur ofta man ska ha supersnygga underkläder som får vilken karl som helst att lägga sig ner och dö av en hjärtattack. När jag fick min mongoanfall på Coop och krampade och slog i huvudet i betonggolvet, så kom det en mycket vacker ambulandsman och hämtade mig. Jag vaknade upp i ambulansen och var självklart inte en vidare glad tjej, men han var snygg och det gjorde situationen åtminstone lite bättre. Detta leder ju självklart till frågan: Tänk om jag hade ramlat och slagit mig någonstans så att denna snygga ambulanskille skulle vara tvungen att ta av mig mina byxor eller ännu värre; ta av mig mina trosor, vilket intryck skulle jag då ge denna man om jag hade mina sunkigaste trosor och könshår som täcker halva låret? (Som tur är har jag dock inte det problemet att mitt könshår har en tendens att växa på olämpliga ställen förutom på just själva könet.) Man vill ju såklart göra ett bra intryck om man skulle vilja få denna karl på fall, vilket man inte lyckas med om man har detta på sig under byxorna.

Låt mig citera min gode kamrat Jessika: "Ja, inte fan vill man ha nån skäggbiff därnere så man är lika sexig som en gran."

Frågan är nu denna: när man ska på gynekologbesök, hur ska ens privata delar se ut? Vad är lagomt? Jag vet inte riktigt vars gränsen går för porrmurra och äckelmurra.

Om man kan svara på detta får man gärna skicka ett sms till mig, eftersom det tydligen är lite invecklat att lämna kommentarer.

Tack på förhand!