Skitdag i högsta klass

Det här är den ultimata skitdagen. Jag har drabbats av någonting som till vardags kallas för "oflyt" men som jag själv benämner som "Guds straff till Martina". Detta sjukdomstillstånd innebär att allting strular. Ingenting funkar.

Min visdomstand gick sönder dagen innan nyårshelgen. Det är helt omöjligt att få en läkartid då, så jag började knapra alvedon och ipren. Det gjorde mycket, mycket ont. Så ont att jag nästan börjat gråta vid många tillfällen.
Så idag när det är vardag igen så tänkte jag att jag skulle finna mig en ryggrad och möta min ångest och våga gå till tandläkaren för att försöka få en jourtid. Innan dess var jag tvungen att åka till Carlshem för att lämna in nycklarna, vilket jag självklart hade glömt bort att jag skulle göra. Idag var sista dagen för att göra det, så jag är fruktansvärt imponerad av mig själv att denna idé svepte förbi i hjärnan i någon hundradels-sekund igår. Annars skulle det blivit helt otroligt jobbigt.

Nycklarna skulle vara inlämnade klockan 12.00 idag och jag skulle till tandläkaren på obestämd tid, så jag ställde väckaren på 08.00 för att kunna ringa till tandläkarstället så fort som möjligt på dagen för att kolla hur det funkar med dessa jourtider. Sagt och gjort så ringde jag och fick beskedet att man skulle åka dit och sitta i väntrummet så till slut får man träffa en läkare. Mycket bra, tänkte jag och började genast klä på mig för att åka och lämna nycklarna först eftersom jag inte visste hur lång tid jag skulle behöva vänta på tandläkaren. (Det bör läggas till att jag endast fått några timmars sömn och började känna av min feber som legat och lurat dom senaste dagarna= jag var kinkig.)

Jag lämnar lägenheten och börjar röra mig mot den stora staden, när jag efter halva vägen slås av insikten att jag glömt min egen nyckel. Jag har Mimmis och Dan's, men inte min egen. Så jag var tvungen att gå in till stan för att springa förbi på Herr Fahlanders jobb för att hämta hans nyckel så jag kunde komma in i lägenheten igen. För den här lägenheten är faktiskt så smart att när man drar igen dörren så låser den sig av sig självt. Sen gick jag tillbaka, hittade inte nyckeln, grät i hallen, gick ut i bilen och letade, gick in igen och grät i hallen, hittar nyckeln i en jackficka och gråter en stund till i hallen bara för att allt var så bedrövligt.

Går sedan tillbaka in till stan, springer till bussen, kliver av på Carlshem, går upp till lägenheten och hämtar tvättstugecylindern som jag glömt att hämta, lämnar in skiten, missar bussen med nån sekund, gråter lite, tar en annan buss, åker till sjukhuset, anmäler mig, tandsköterska kommer och hämtar mig, tittar på tanden, tittar på mig, tittar på tanden och går sedan iväg för att hämta en tandläkare som kan dra ut den. Jag gråter lite. Tandläkaren kommer, är otrevlig och kort, lite bitter sådär. Sliter upp munnen på mig och börjar krossa tanden så hon kan plocka ut den i smådelar. (Jag Var bedövad.) Jag gråter. Det är klart, jag går ut, missar bussen, gråter, kräks nästan för det rinner blod i halsen, gråter, åker in till stan.

Allt är bara sådär bedrövligt. Fast nu känns det lite bättre. Jag klarade det! Jag trodde aldrig att jag skulle orka. Nu är jag tillbaka hos Herr Fahlander och ska kolla på serier och äta sunkig mat.

För övrigt så har jag fått veta från en hemlig kontakt att man inte kan lämna kommentarer utan att vara medlem. Nu förstår jag varför jag inte fått svar på mina frågor om pruppsex. Men Dan har förklarat ganska bra ändå.


Nu: Ett citat innan min mat är klar.


Vi befinner oss på nyårsmiddagen och alla vi "ungdomar" sitter vid samma bord och har mycket trevligt. En tjej vid namn Kajsa har skaffat en liten boxervalp och diskussionen handlar just om hundrasen boxer.

Johan: Haha! Boxershorts!
Jag: Men åh. Nu fick du till det va? Du är så fantastiskt rolig.
Johan: Men Kajsa skrattade ju! (Vilket hon faktiskt gjorde)
Jag: Men hon är ju dum i huvudet också!

Jag säger inte detta tyst bara för Johan eller bara tänker det vilket skulle ha varit det bästa, utan jag halvt skriker ut det vilket gör att Kajsa hör mycket tydligt och väl vad jag skriker om.
Hela kvällen gick på det där sättet. Jag gjorde bort mig otaliga gånger, tro mig.
Läxa: Tänka först, tala sen.