Den massiva klimakteriefyllan

Jag har aldrig riktigt förstått det här med nyårsafton och nyårslöften. Varför är det så viktigt att det ska vara som en slags form av "nystart" varje gång det blir nytt år? Jag kanske helt enkelt inte förstår för att jag hela tiden har mina "nystarter", jag måste ju jämt starta om från noll och lova mig själv att jag ska klara det bättre den här gången. Annars skulle jag nog inte finnas nu.

Jag var på en såndär riktig nyårsmiddag igår. Trerätters, underhållning och fina kläder som man planerat ett tag. Alla var så fina som dom kunde och drack vin till maten. Snuskiga visor är ett stadigt inslag i den där kretsen. Det sjungs om boobs, snorrar och murror hela tiden. Man kan lätt tycka att det ska vara helt otroligt roligt, men jag har varit med det där sällskapet i stort sett varenda "högtid" dom senaste åren och jag blev trött redan efter första gången. Klart att det är roligt att sjunga om snusk, men när dom gång på gång sjunger samma visor och drar samma skämt, så blir jag uttråkad. Det är tydligen bara jag som blir det.

Man kan säga att det var en massiv klimakterie-fylla. Det är bara tanter som är i klimakteret och gubbar som är i samma ålder som dricker sig redlösa och blir pinsamt äckliga. Jag förstår inte riktigt varför, men jag får intrycket av att dom av någon outgrundlig anledning vill bevisa att dom kan vara som ungdomarna och kunna dricka mycket alkohol utan att dö på kuppen, men jag antar att dom flesta av dom får nog lite hjärtklapp ändå. Det är nog inte så lätt att vara som en ungdom när en del av kroppens olika delar håller på att sluta funktionera. Men det är iaf värt ett tappert försök, som alltid misslyckas iochförsig, att vara ung och fresh. Så då blir dom läskigt fulla och snuskiga mot varandra och jag blir bara så äcklad. Antagligen för att man inte är van att se vuxna lite över medel ta på varandra och vingla omkring.

Jag drack inte en droppe. Det var inte så väntat att något sånthär beslut skulle komma. Jag är så trött på fyllor och att tappa kontrollen. När jag slutade med medicinerna som gjorde att jag blev diffus och tappade verklighetsuppfattningen så var det nog en av dom läskigaste insikterna som slog mig. Att jag inte varit medveten om saker och ting. Jag hade gömt mig i ett rus från insomningstabletter för att slippa ångesten. Jag vill inte komma på nåt sånt igen. Så nu känner jag verkligen inget behov alls av att dricka alkohol. Det smakar illa, jag drar mig in i ett rus och jag vill verkligen inte under några omständigheter bli som min pappa eller min morbror. Alkoholrelaterade problem suger getpung och jag vill aldrig bli en sån människa som inte kan kontrollera sig behov. Jag vill ha kontroll!

Annars var det en trevlig nyårsafton. Människorna där är väldigt snälla och när klockan slagit tolv så kramas man med allihopa. Det var många som önskade mig ett friskt år. Maggan tittade mig djupt in i ögonen och sa att jag lyste. Det lyste omkring mig mer än någonsin och att det här året kommer att bli ett mycket bra år för mig. Jag och Ingrid (Herr Fahlanders moder) kramades länge och vi sa mycket fina saker till varandra. Så fina att jag nästan började gråta. Jag tänker inte skvallra här offentligt om vad vi sa, men jag garanterar att det var mycket fina ord inblandade.

Det nya året kommer nu att invigas med en frukost bestående av rester från gårdagen. Oxfilé, potatisgratäng och rödvinssås. Jag är en borgare idag.