Ångest of doom

Hela historien om hur jag mår när Johan är ute och super, är material för en bok på 700 sidor. Jag mår piss.

Men jag for på bio ikväll. Åtminstone någonting. Jag såg 2012 på helskön plats där jag kunde lägga upp fötterna på sätet framför mig. Väldigt underskattat att fara ensam på bio, hur bekvämt som helst ju.

Igår laddade jag ner tre filmer för att kunna maniskt titta på filmer i hopp om att glömma bort min konstiga dödsångest som jag inte kan hantera. Att fara på bio var ett mycket bättre alternativ, helt klart. Att se på filmen och sen vara ute i friska luften lite var guld värt och nu ska jag antingen sätta igång en talbok från twilight-serien och diska, eller sätta igång någon av filmerna jag laddade ner igår.

Jag måste distrahera mig själv.