Mediciner

Jag pratade med Emma idag. Vi har inte träffats på jättelänge, för varje gång vi har ett möte inplanerat så lyckas nån av oss vara upptagen eller sjuk. Men vi pratade lite över telefonen och jag förklarade att mina Ritalin inte gav så himla mycket. Jag ska ju ta en på eftermiddagen när min concerta börjar gå ur kroppen så jag inte blir så himla trött. Men jag har inte känt någon förbättring så det känns ganska onödigt att äta den. Hon pratade med min läkare och dom kom fram till att jag istället ska dubbla dosen. Känns väl lite sådär. Vi har kämpat för att dra ner på mediciner ett tag nu, så det känns lite surt att bara byta ut en medicin mot en annan. För jag äter mycket mediciner. Nu äter jag 4 mediciner varje dag och har en vid behov. Nu är den jag tar vid behov en väldigt svag medicin eftersom jag inte har så stort behov av starkare ångestdämpande. Jag har mina stunder av total förtvivlan då är den medicinen är ganska meningslös.

Det är ganska läskigt när man ser över min medicinering. Jag är för tillfället helt och hållet beroende av dom för att få min vardag att funka. Ibland så känner jag mig så stolt över hur bra jag klarar av saker nuförtiden, men när jag kommer på att jag har så vansinnigt mycket mediciner så... ja. Det känns inte lika roligt då.

Nåväl. Ju mer jag tänker på sånthär, desto värre blir det. Att tänka på villa, volvo och bebis kan göra mig helt gråtfärdig. Samma sak när det gäller utbildning och arbete. Men jag kan oftast tränga undan det och bestämma mig för att se saker för vad dom är just nu, inte allt jag har framför mig. En sak i taget.