Feta fingrar

Jag har feta fingrar.

Att jag är fet är något jag kan leva med, men som dom flesta andra så finns det en obotlig längtan att bli mer attraktiv än vad man är. Spelar ingen roll hur man ser ut, man hittar alltid något man vill ändra.

Men irritationen och ilskan över att vara fet blir obetydlig om man jämför med hur mycket jag hatar att ha feta fingrar.

Min teknik vid pianot påverkas inte, jag har snart lika bra teknik som jag hade på gymnasiet. Det går alldeles utmärkt att spela på både gitarren och fiolen, dom är inte i vägen eller förstör något. Fetman påverkar mig inte rent praktiskt, helt enkelt.

Men jag kan inte sluta tänka på mina fingrar. Jag tittar på dom flera, flera gånger varje dag och nästan äcklas av dom. Om Johan skulle fria och jag skulle behöva välja ut en ring.. usch. Bara tanken på det ger mig panik. Jag skulle vara tvungen att välja en ring med stor storlek och det hela skulle bara bekräfta det faktum att jag har äckliga händer.

Jag har fräscha naglar och jag är aldrig torr om händerna. Jag smörjer in dom flera gånger varje dag, för jag hatar att ha torr hud.

Men mina feta fingrar förstör allt. Allt! Hur fräsch jag än är och hur snygg jag än är, så har jag feta fingrar.

Förbannelse!