Bekännelse

Jag gick nyss på affären, som ligger kanske tvåhundra meter bort. Det ligger ett dagis kanske femtio meter från våran ytterdörr, vilket resulterade i att jag blev stannad tre (!!) gånger av 4-5 åringar som frågade vad jag skulle göra, vad jag heter, om min ålder.. allt. Och jag blev så jävla irriterad.

Det är fantastiskt med barn och jag längtar så otroligt mycket efter att få ett eget barn. Jag ska bli moster igen och det känns alldeles underbart. Men när det kommer främmande snoriga barn som börjar ställa en massa dryga frågor blir jag så less. Förut brukade jag svara på frågorna, lungt och tålmodigt. Men efter ex antal dryga utfrågningar så tappar jag tålamodet. Det blir alldeles för många när man bor brevid ett dagis, för varje gång man går ut under dagtid blir man attackerad av dessa små irriterande varelser.

Men jag vet inte hur man ska göra för att slippa undan, vad svarar man på frågorna när man vill ha bort dom? Det känns alldeles för konstigt att bara gå förbi, men ge man dom lillfingret så rycker dom till sig hela handen och man är fast.

Och hela den här Engla historien gör mig alldeles matt. Jag hänger inte riktigt med, vad är det för speciellt med den här lilla tjejen i jämförelse med andra barn som försvinner och dödas? Varför får jag massa sms om att jag borde tända ett ljus för stackars Engla och hennes familj? Det är klart att det är helt fruktansvärt att det händer sånahär saker. Såklart. Men varför ska folk som inte ens känner tjejen tända ljus och gråta framför tv:n när dom sänder hennes begravning? (Jag undrar hur mycket pengar massmedia har tjänat på det här..?)

Och sen när jag pratar om vad jag tycker om hela den här situationen, så är det nästan som att jag är en barnamördare, för jag tänder inte tillräckligt många ljus. Jag tänder inte ett enda ljus och det leder ju ganska snabbt till att jag är känslokall bitch.

Jag är även en bitch eftersom jag inte tycker att det är roligt och känner mig bekväm med alla dessa skitiga ungar kommer och förhör mig när jag ska gå till affären.

Och ja just det ja! Jag hatar även när folk med barnvagnar/rullstolar tycker sig ha rätten att kunna köra överallt när dom vill. Klart att det måste vara svårt att ta sig fram med en vagn eller rullstol, det säger ju sig självt. Men när blev det artigt att inte ens be om ursäkt när dom kör in i folk? Jag har träffat hur många som helst som bara kör vidare efter dom har kört rakt in i en.

Och gamlingar.. det är inte ens lönt att börja. You get the point.



"När SVT har slutat sända, blommorna är lämnade och kyrkan börjar tömmas promenerar jag ned till fotbollsplanen, där Engla sprang runt timmarna innan hon försvann. Linjerna är målade, gräset är klippt, men ingen spelar där. I morgon, kanske. I morgon är en annan dag."

- Lars Lindström (Krönikör på Expressen)


Jag hoppas att dom i nästa krönika skriver såhär tårdrypande om dom svältande barnen i Afrika. Eller varför inte om dom krigsdrabbade barnen som sitter gömda i hopp om att inte sprängas i luften som deras föräldrar gjorde?



Klockan är 17:14 och jag ska börja arbeta på en Romans i F-moll av P. Tschaikowsky