Sjuka Martina

Jag mår inte bra idag. Ren fysiskt alltså. Jag fattar inte riktigt vad det är, men jag är så yr i huvudet att jag nästan inte kan gå rakt. Det känns som att åka karusell konstant, vilket snabbt leder till illamående. Jag har varit på äventyr idag med Jenny, Jossan och lilla Molly. Vi for på Rusta för jag var tvungen att köpa en luftrenare för att rensa luften från katthår och sånt. När vi var inne i affären blev jag alldeles torr i munnen och kallsvettig och kunde nästan inte stå. Det kändes lite som när jag fick mitt epilepsi-anfall på Coop i Övik, fast då hade jag lite spasmer innan det hände och det hade jag inte idag så det blev inte så illa idag. Men jag mådde otroligt dåligt.

Efter det så for vi runt på lite ärenden och hälsade på Helix grav och skulle avsluta våran tripp med att äta på Max. Det var gott med mat och jag började känna mig lite piggare. Hade druckit massa vatten också, så jag tänkte att det hade gått över. Men det hade det inte. Så fort jag kom hem så kräktes jag upp allting och låg mest bara i sängen och kallsvettades och mådde apa. Nu har det släppt lite, men jag mår alldeles konstigt i kroppen. Det går inte riktigt att beskriva, men det känns som att allting håller på att kollapsa. Har dessutom tvätt-tid idag, så jag försöker tappert kämpa med att gå upp och ner för alla trappor och hänga upp tvätt. Det känns helt fruktansvärt men eftersom jag, tyvärr, är precis lika envis som folk säger om finländare, så kan jag inte sluta. Det är som en tvångstanke. Måste.göra.klart.

Annars så går det bra med kattungarna. Deras klor känns som nålar dock, så jag är alldeles sönderrispad på mina händer. Var och köpte kattmat idag också, och då fick jag en present! Jag älskar när man köper "riktig" kattmat, för då får man nästan alltid en present med sig hem. Idag fick jag en till påse med mat som var för vuxna katter. Mycket trevligt.

Spelningsanna ringde för en stund sen också. Hon är så söt. Det pirrar i huvudet på mig när hon pratar och hon är en såndär människa som far ut och fjällvandrar och är ute i naturen. Hon läser Klassisk Sång på Universitetet nere i Örebro och vi kom i kontakt när jag skulle spela på ett bröllop och hon skulle sjunga. Hon hade fått ett erbjudande om att få spela på ett café och ville såklart ha med mig. Jag tror att hon är lite besatt av mig. Vi förberedde oss ju för en konsert med klassisk inriktning, men det blev aldrig av. Vi var alldeles för trötta båda två, och det krävs enormt mycket arbete med en sån konsert. Speciellt för mig, eftersom jag aldrig har spelat klassiskt med sånt. Det är grymt svårt och avancerat. Lite för avancerat för mig. Det krävs fruktansvärt mycket teknik och minne, för alla låtar är flera sidor lång. Så det är svårt, väldigt svårt.

Nu mår jag illa igen och måste lägga mig ner en stund. Undra om det har med medicinökningen att göra? Kanske borde ringa och fråga.