Bruno ska på fuckdate. Igen. Förra gången var hon en riktigt jävla bitch och satt mest under soffan och surade. Eller så slogs hon. Sen tog vi hem hon och hon började skrika så fort vi kom innanför dörren. Jag ville döda. Nåväl, idag får hon en ny chans och jag har klippt hennes klor.
Jag kan nu inte äta kött. Alls. Det går inte. Jag mår illa när jag går förbi köttdisken. Jag saknar korv, för det är så enkelt att laga och äta. Men det går inte. ICKE. Jag önskar att jag kunde. Jag önskar det väldigt mycket faktiskt. Det är gott. Men nuförtiden mår jag bara dåligt.
Alltså, helt seriöst, om hon inte använder sig av den här fuckdaten så vet jag inte vad jag ska göra. Jag orkar inte leva med hon i samma lägenhet. Det går inte. Jag är på bristningsgränsen. Jag har varit alldeles för nära att bara sparka till hon när jag går förbi. På ren instinkt. Det känns helt fruktansvärt, men det är så illa. Jag fixar det inte mer. Om det inte går bra den här gången ska jag ringa veterinären imorgon. That's it.
Over and out
Hundratals år
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar