Alkohol

Jag har lyckats deleta några inlägg. Det var inte så smart gjort, måste jag ju erkänna.

Nåväl.

Idag har jag varit alldeles jätteledig och varit extremt lat. Igår var min tredje dag på praktiken och jag fick träffa många skitcoola brukare som jag fascinerades väldigt mycket av. Att läsa i alla pärmarna är min bästa sysselsättning någon brukar avbokar eller att jag helt enkelt inte har något att göra.

Imorgon går jag min fjärde dag och antagligen sista dagen den här veckan. Som jag har förstått det så ska jag inte vara där något i helgen, men jag antar att jag kommer att vara det någon annan helg.

Jag har en tendens att glömma hur grymt allt kan vara ibland. Hur bedrövligt det faktiskt är och hur tungt människor omkring mig har. Aningens naiv vandrar jag omkring tills något faller i bitar och jag kommer på hur jobbigt det är. Jag brukar glömma bort hur pappa har det. Det är något jag lägger åt sidan helt, tills ångesten kommer med posten och något påminner mig. Ett mail, ett telefonsamtal, ett sms. Det behövs inte så mycket. Bara att något eller någon, oftast omedvetet, smäller upp den gamla nyheten i ansiktet på mig.

Det är egentligen inget konstigt med att han dricker som han gör. Det är inget nytt och det är egentligen inget jag borde bli förvånad över. Men när jag får veta att det inte alls har blivit bättre även fast jag trott det.. det svider lika mycket varje gång.

Han ringde ju igår och var så himla glad och trevlig. Jag var glad och kände en lättnad över att han ringde och pratade med mig. Men var han full då? Var det innan han började dricka, eller satt han och drack medan vi pratade? Eller var han redan full?

Jag kanske har tappat stinget. Jag har kanske glömt bort hur han låter på fyllan, förr kunde jag avgöra det redan efter första ordet. Men nu börjar jag tvivla på mig själ och min egenskap att höra bara på andningen hur mycket han har druckit.

Men jag orkar inte. Jag kände det idag. Och oftast så kan jag intala mig själv att jag inte bryr mig mer och jag lägger det åt sidan. Sen får jag en påminnelse om hur läget egentligen ligger till och det börjar om från början. För det slår alltid lika hårt. No mercy.

Så jag skickade ett meddelande till mimmi, vi åkte bil, rökte och köpte en cheeseburgare på McDonalds. Som vi alltid gör. Det är våran tradition. Sen hämtade jag ut min otroligt fräna telefon och har spenderat kvällen med att få ordning på den.

Imorgon ska jag lägga det åt sidan, för imorgon ska jag iväg på min fjärde dag. Jag ska lyssna på musik i min fräna telefon när jag åker bussen, hälsa på och umgås med galningar och sen ska jag komma hem. Och om jag inte minns helt fel så ska herr fahlander bjuda ut mig på bio imorgon. Det blir bra.

Ikväll ska jag däremot låta den där sorgsna känslan i bröstet få ta den plats den kräver.