Bekännelse

Jag tänker nu tacka alla skattebetalare hjärtligt. Tack gode gud för högkostnadsskyddet på sjukvård och medicin! Senaste gången jag var på Apoteket hämtade jag ut mediciner för ungefär 3500:-. I mitt medicinskåp har jag mediciner för flera tusen. Om det inte vore för högkostnadsskyddet på mediciner så skulle jag inte ha råd att ta några mediciner och om jag inte skulle göra det så skulle jag inte må vidare bra. Inte bra alls. Så tack, kära skattebetalare.









Nu har jag äntligen gjort bort mina två heldagar där jag slutar 20.00! Jag är helt sjukligt trött och jag trodde helt seriöst att jag inte skulle klara av hela dagen idag. Men det syns tydligen ganska bra på mig när jag är trött, även fast jag aningens desperat försökte dölja det hela. Imorgon är jag bara där fem timmar, mycket välbehövligt.

Som vanligt är Johan borta över helgen för taekwondo-äventyr. Och om jag ska vara helt ärlig så gör det mig inte bara ledsen, det gör mig olycklig. Det svider i själen och jag är outhärdligt trött på att vara tkd fru.

Men snart kommer det nog att kännas bättre. Efter ett tag så blir jag van vid ensamheten och det känns inte lika tung. Men varje gång jag får veta att han åker iväg några dagar så slås jag ner till backen, jag saknar honom lika mycket varje gång. Det skulle inte skada att kunna vara ledig någon dag eller tre från träningar och tävlingar. Det är alltid träning, tävling, läger eller något annat dumt.

Jag har fortfarande så ont i höger sida av ryggen att jag får huvudvärk. Ibland så bara svartnar det till för ögonen och jag måste stå blick stilla för att få tillbaka verklighetskänslorna. Men lik förbannat så orkar jag inte göra något åt det. Jag försöker tigga till mig en liten massage, men den blir aldrig av.

Det känns alltså ganska bedrövligt nu. Igår kväll och ikväll så känns det tungt. Inte bara för att jag kör slut på mig fullständigt på dagarna, jag kommer hem till en lägenhet som ger mig huvudvärk. Att hjälpa en tant att städa som sitter i hörnet med sina läskiga händer och smaskar på en hård karamell och beklagar sig över att hon inte tycker om mig på dagen och sen komma hem bara för att känna den där ensamhetskänslan.. Nä. Det blir lite för mycket.

Tur att det är en söt farbror som gillar mig väldigt mycket och som gärna berättar det på kvällsfikat. Han gifte bort mig igår till en annan brukare, för jag är så underbar att jag bara förtjänar det bästa. Att jag redan har ett förhållande var oväsentligt. En bröllopsresa till Ryssland och en brukare som var mig värdig är lösningen. Ikväll var han inte lika pigg, men när jag försiktigt frågade hur läget var idag så tittade han på mig och berättade hur skönt det faktiskt är att någon bryr sig.

Imorgon ska jag få träffa en minst lika söt och snäll farbror. Det ser jag framemot.