..

Öppnar balkongen och skriker, ställer sig på stolen och gör honnör, springer in på toaletten och skrattar hysteriskt. Kastar kontokort. Kniven ligger alldeles framför på bordet. På bara några få minuter har det hela urartat och Micke är fortfarande borta. Hur lång tid ska det ta att hämta papper från bilen? Förbannelse! Inte vika med blicken. Lugn. Inte ge den respons han vill ha. Bara några decimeter från ansiktet. Inte backa. Le, fortsätt prata. Lugnt. Vars fan är kniven?

"Vet du vad jag vill göra nu?"
- Berätta
"Jag vill sticka kniven i dig."
- Det låter onekligen väldigt dumt. Varför vill du göra det?
"För att jag vill att du ska dra härifrån."
- Då är det lättare om du bara ber om att jag ska göra det istället för att dunka kniven i bordet.
"Men jag vill hellre skära dig med kniven."
- Låter onödigt.
"Du vet att jag gillar det va? Att jag gillar att sticka kniven i folk."
- Jo, jag har förstått det. Det måste vara jobbigt att vilja göra något så gärna som du vill stoppa in kniven i folk och aldrig få göra det..
"Är du rädd?"
- Nja.. jag vet att du är en snäll kille. Jag tvivlar starkt på att du skulle vilja göra mig så illa.
"Litar du på mig?"
- Inte egentligen. Jag känner ju inte dig så bra. Kan jag lita på dig?
"Nä, det kan du inte."
- Synd.. fast jag vet att du är en smart kille, det har vi ju redan kommit överrens om när vi pratade tidigare. Eller hur?
"Jao. Jag kan väldigt mycket.."
- Coolt! Vad kan du mest om?