Jag slutade sitta fast och lyckades ta mig iväg. Jag saknade ensamhet och saknade känslan av att vara någon som kunde göra någonting kreativt. Jag har dock inte pluggat något, vilket kommer att straffa mig dyrt inom en mycket snar framtid. Mycket snart händer det.
Hela kvällen har varit sådär fantastiskt konstig och man faktiskt uppskattar den där 20 minuters promenaden från stan utan att man tänker på det. Utan känner det just precis nu, hur skönt det var med den där friskluften.
Allting känns sådär fulländat just precis just i den här sekunden, med Ane Brun i bakgrunden.
Jag är helt enkelt en narkoman. Beroende av dom där sakerna som inger känslan av frihet och revolt.
Jag är beroende, och du är min drog. Glöm aldrig det.
Beroendeframkallande
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar