Konstigt

Åh herregud! Jag skrev inget om vad som hände mig igår!

Det var helt sjukt i huvudet. Jag skulle gå in till stan, och alldeles där vi bor finns det en veterinärklinik som man går förbi. När jag började närma mig den så parkerade det en hästtransport där. (vilket är väldigt underligt, eftersom dom inte tar emot hästar där.. men hästen haltade lite och folk verkade vara lite stressade så det var antagligen nån slags form av kris.) När dom skulle ta ut hästen ur transporten så slet den sig lös och sprang iväg helt enkelt. Personerna som var där med hästen började springa efter och skrika på den och var arga. Så hästen kommer springande mot mig och jag får panik. Vad gör jag nu?

Eftersom en av mina absolut närmaste vänner äger en häst, en stor nordsvensk, så har jag haft lite kontakt med hästar. Jag har alltid varit fruktansvärt rädd för hästar, men jag har faktiskt ridit några gånger med henne. Och nu kommer det en häst som såg helt panikslagen ut springandes rätt emot mig. Jag var självklart helt förvirrad över situationen, mest eftersom den var så bisarr. Jag menar, en häst kommer springande mot mig, det är ett bostadsområde och jag lyssnade på musik och solen sken. (Finn ett fel) Det var någonting som inte riktigt stämde, var det enda jag kunde tänka. Och det gick sådär i slow motion, som det gör ibland när det händer läskiga saker.

När min kamrat med hästen, Jessika, skulle få pli på en vild ung hingst var jag där någon gång och tittade på. Hon är väldigt liten, och hästen var väldigt stor. Och jag minns väldigt väl att han sprang rätt emot henne och hon bara stod kvar. Så han stannade alldeles framför henne och stegrade och var jättearg och frustade, men hon stod bara kvar. Det minns jag väldigt väl, eftersom det var grymt häftigt att se på. Mäktigt.

Så där stod jag, med en panikslagen häst springandes mot mig och det enda som ekade i huvudet var Jessikas röst från när hon förklarade för mig att en häst springer aldrig på en människa. Dom springer aldrig över en. Så jag stod kvar. Dels för att jag tänkte (hoppades) på att Jessika hade rätt, hon har alltid det, och dels för att jag var helt skräckslagen. Och hästen stannade. Mitt framför mig. Jag var helt förvirrad och hästen såg om möjligt ännu mer förvirrad ut. Sen stod vi där och tittade på varandra. Ingen rörde en muskel, utan vi bara såg förvirrade ut. Sen klappade jag på hästen och gick tillbaka med den till människorna som ägde den. Det var så förvirrande. Dom började prata och fråga om jag ville ha något eller om jag ville sitta ner osv. Jag såg nog helt skräckslagen ut, för jag var helt svag i kroppen och ville mest lägga mig ner och gråta.

Efter en massa ursäktande och förlåtanden och erbjudanden om pengar, fika, kramar, skjuts.. you name it, så gick jag därifrån.

Det var helt jävla sjukt i huvudet och hela dagen var jag alldeles skakig. Hur kan det vara möjligt? Hur stor är chansen att just jag ska möta en rädd häst som kommer springande?

Jag fattar fortfarande ingenting, och jag är nog fortfarande chockad.

Helt galet konstigt.


Klockan är 17.40 och jag ska äta middag nu