Igår fyllde Vilmer ett år. Först var idén att åka ner och hälsa på och fira kalaset med min familj, men eftersom jag var sådär småsjuk var det ingen bra idé, så jag skulle ha kalas här uppa istället. Men eftersom huvudvärken slog till så orkade jag helt enkelt. Dessutom så hade jag varit spänd hela dagen, så jag var inte vidare laddad.
Firandet blev till slut att jag och Johan gick ut på natten och blåste upp ballonger. Sen band vi fast dom efter ett långt staket alldeles utanför. Det var fint och jag var nöjd. Det var en bra present.
Annars så kräktes jag en massa inatt och har jobbat idag och hållit i ansiktsmålning och ballongutdelning i gallerian. Jag var mycket duktig. Från börjar så misslyckades jag totalt med att måla barnen, men till slut så fick jag kläm på det. Det jobbigaste med att misslyckas är att se föräldrarnas uttryck. "Åh, tack." Sen det där nervösa leendet, och jag med desperation förklarar att det lätt går att tvätta bort och åååh. Jag blev så trött. Men sen blev jag bra, och barnen älskade mig och mina ballonger. Jag går hädanefter under namnet "Ballongkvinnan". Och det var ganska många barn som frågade när jag skulle vara där nästa gång. Eftersom jag inte visste (antagligen ingen gång, men det hade jag inte hjärta att säga) så skulle dom kolla efter mig extra noga nästa gång dom var på stan.
Jag måste vara en grymt trevlig människa eftersom jag målade så vansinnigt dåligt, men folk undrade ändå när jag skulle komma tillbaka. T.om. föräldrar.
Eftersom det var McDonalds grej så visste nästan alla vem jag var, så dom var jättetrevliga och gulliga. Jag hoppas att jag får göra om det, jag älskar känslan av att ha gjort någonting bra.
Nu ska jag äta lite mer chips, må illa och se på Vänner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej!
Jag tycker det är kul när bloggsnokare ger sig till känna, jag undrar alltid vilka det är som läser den, plus att jag nu har en till blogg att kolla :)
Tack så mycket! Det var snällt. Jag tror jag är en ganska bra mamma till Svante. Du verkar ju ha genen du med, av ansiktsmålingsdagen att döma.
Tjo!
Nu har jag läst några sidor av din blogg. jag gillar den. Du skriver bra, svammlar inte så som många gör, utan sammanfattar bra och sätter fingret på problemen.
Vem är Vilmer?
Jag har förresten också mått skit i mitt tidigare liv. Ätit medicin och så. Fast jag tog mig verkligen samman när jag träffade Seb och fick barn, nu kan jag liksom inte klanta runt längre. Känns bra, men jag vet hur kasst det var när man var där... Hoppas du mår bättre snart, du verkar vara på rätt väg!
Skicka en kommentar