Sommarsol

Solen lyser ute idag och snön börjar smälta, för andra gången i år.

Jag har sådär mycket att göra. Ångestfyllda saker att göra. Det som var mest ångestfyllt idag var att ringa till Radiotjänsten och ändra på en räkning jag fått som var andra påminnelsen, vilket var konstigt, eftersom jag inte fått den första räkningen alls. De var snälla och förstående. Jag antar att det mest berodde på att jag höll på att börja gråta. Tanten hörde nog hur mycket jag darrade på rösten. Jag är inte van vid sånthär. Jag har aldrig fixat det förut, men nu måste det göras. Så enkelt är det. Det är så jobbigt att komma tillbaka till verkligheten!

Hade en spelning på ett dop igår, med en av världshistoriens dåligaste låtar. Jag tycker väldigt illa om den, men för sexhundra svenska riksdaler så lägger man det åt sidan och gör sitt jobb ganska snabbt. Och väldigt bra, som vanligt. Jag är lite bortskämd med såntdär. Jag är alltid lika nervös och får alltid lika mycket ångest inför att jag ska spela inför människor, samtidigt som jag vet att det kommer att gå hur bra som helst. Varje gång gör det ju det. Jag fixar det alltid och leverar det som ska leveras. Den här gången var det tårar-i-ögonen-vackert som skulle fram, och det kom det. Det är häftigt att veta att hur nervös jag än är och hur jobbigt och oförberett det känns, så kommer allt att lösa sig när jag väl sitter där.

Vid den här tiden börjar jag sakna att spela fotboll. När det börjar smälta och man börjar ha dom första träningarna utomhus. Jag vill också ha! Jag funderar seriöst på att dra i några trådar nu till sommaren och fixa så jag får vara med på en träning. Bara en, sen är jag nöjd. Måste bygga upp kondisen som fan innan, men det är det värt. Bara för att få känna hur det kändes då ångest inte låg som en hinna över allting jag gör.

Den här sommaren kommer nog att bli bra. Jag längtar efter den, mest för att jag ska försöka boka alla körlektioner jag har att ta ut. Sen ska jag kämpa för att få ett körkort, det skulle vara riktigt bra. Kunde ju inte fortsätta att ta körkort då jag började med dom tyngre medicinerna, fick inte köra då rent lagligt.

Men nu finns det ingen varningstriangel, så då får jag bestämma själv. Och jag vet att jag inte är trögare i skallen för att jag äter dom. Fast dom är grymt starka mediciner, men ändå. Jag vet det.



Jag ska nog ta och laga iordning lite falafel och potatis, med salsagrejen och sen gå och sola lite solarium. Bara för att fira mina nya ögonbryn som jag fått. Eller, nya och nya, men de ser ut som det. Sen ska jag läsa boken jag lånat från min svenskalärare som heter "Hohaj", den verkar ruskigt bra.

Men först: mat och mediciner