tisdag 2 februari 2010

..

Så, jag är på första plats på en lägenhet. Den går på ca. 6000:- i månaden och är en stor tvåa. Först så blev jag trött och ledsen, för nu blir allting på riktigt. Det är ju dock så att ju snabbare jag får flytta desto bättre blir det. Men det tar emot. Jag vill bara gosa in mig i soffan och inte lyfta på täcket i flera veckor.

MEN, sen kom ett väldigt stort problem. Jag har ju inte den största inkomsten om man ser på bara själva bidraget, trots att jag får mer pengar än en studerande. Jag får 7500:- PLUS mitt bostadstillägg som är på 90 procent av hyran. Eftersom inte bostadstillägget står som en stadig inkomst, den ändras ju hela tiden, så ser det ut som att jag enbart har en inkomst på 7500:-, vilket inte är tillräckligt för en så hög hyra.

Så bostaden ringde för att kolla lite hur det egentligen ser ut och helt plötsligt så slår det mig: jag har inga intyg! Jag har inte något nytt intyg på min kommande inkomst och kan då inte heller ge någon uträkning på hur mycket bostadstillägg jag kommer att få.

Jag hade inte tänkt på det här. Det är ju helt meningslöst att söka lägenheter varenda dag och våndas, om jag inte kan ta emot någon. Hur kan jag ha missat det?

Nu är jag alltså tillbaka på ruta ett, den sits jag fullkomligt hatar att vara i. Det enda jag kan göra är att vänta på försäkringskassan. Jag har inget att säga till om i frågan, det hänger på dom. Hur mitt liv kommer att se ut bestämmer dom. Alla som har väntat på beslut från någon högre makt vet hur det är. Ovissheten, outhärdlig väntan, känslan av att inte ha någon makt över sitt eget liv. Det är dom som bestämmer.

FÖRBANNADE JÄVLA HELVETE!

Inga kommentarer: