..

Jag gråter mycket nu. Dom senaste dagarna känns det som att gråten aldrig kommer att ta slut, men jag antar att det är en del av hela den här processen.

Hur gör jag för att slå mig lös ur det här? Jag vill inte börja känna samma känslor för flera år sen, frågor som sitter inom mig som aldrig kommer att försvinna. "Är jag mindre värd än öl?" Måhända att det kanske låter som en orealistisk fråga som är helt onödig att ställa, men för mig är det en nödvändig fråga. Den kommer alltid upp. När folk tar ett glas vin kan jag tänka: "undra om hon skulle ställa ifrån sig vinglaset för min skull?" Jag jämför mig alltid med alkohol, för det är som hugget i sten inom mig och även fast det har gått så många år och jag har blivit en vuxen människa, så ekar den frågan inom mig. Mot min vilja kommer frågan upp. Oftast försvinner den lika snabbt som den kom, men ibland stannar den kvar.

Och nu dricks det öl. Hur gör jag för att sluta jämföra mig? Jag förtjänar bättre än det, jag förtjänar bättre än att behöva utsätta mig själv med total ångest då jag är helt övertygad att jag inte är värd mer än en klunk avslagen öl. För så blir det för mig, vare sig jag vill det eller inte.

Jag förtjänar känslan av att veta att han ställer upp, som han har sagt så många gånger, istället för att ta en öl med polarna. Jag förtjänar bättre än det här.

Men jag har ingen aning om hur jag ska göra.