..

Det här är för stort för mig. Jag får ingen ordning på det här, hur mycket jag än försöker så gör jag något fel. Jag har inga ord för att kunna beskriva det, det är alldeles för stort.

Jag har fysiskt ont i kroppen. När jag gråter är jag på gränsen till att spricka. Varje gång jag blir påmind om att jag inte längre spelar någon roll så exploderar jag inombords.

I morse när jag tvättade ansiktet så såg jag mina mörka, mörka ringar under ögonen. Jag såg ut som ett spöke. Jag har sett trött och sliten ut ett bra tag nu, men nu ser jag nästan döende ut. Likblek, tomma och gråa ögon som är slitna efter allt gråtande och mörka ringar.

Vad händer när det har gått för långt?