..

Vi hade pratat över internet den kvällen och kommit överrens om att vi skulle åka skridskor, att han skulle låna deras bil och komma och hämta mig. Så med pirr i magen så letade jag mina skridskor på väggen i våran läskiga källare.

I bilen hade han en blandskiva med låtar jag retade honom lite för, inte riktigt min musiksmak. Jag tittade på honom i smyg och förundrades över hur vansinnigt snygg han var, jag älskar när han kör bil. Det var i slutet av december, alldeles vid jul, så det var becksvart ute. Det snöade lite lätt och var alldeles lagom kallt ute.

Han hjälpte mig att knyta på mig mina skridskor. Han har ju spelat hockey och kunde därför knyta skridskor betydligt bättre än vad jag kunde med mina svaga pianofingrar. Sen vinglade jag iväg ut i mörkret på Skyttis med svaga fotvrister och förvånades över att jag faktiskt var och åkte skridskor.

När jag träffade honom gick han med böjd rygg och flackande blick. Han var väldigt liten efter ett konstant tryck på självförtroendet i flera år med elaka kommentarer, men hans blick utstrålade, och gör det fortfarande, renhjärtad godhet. Så jag föll för honom, han kidnappade mitt hjärta.

Jag minns nästan inget i mitt liv. Väldigt få saker kommer jag ihåg, på gott och ont. Men den här natten kommer jag ihåg, bättre än något annat. Jag kommer ihåg alla mina känslor, mina tankar, hur han såg ut. Sättet han rörde sig på, hur han pratade.

Jag stormade in i hans liv som en blond orkan och klamrade mig fast. Jag bökade ordning en plats i hans famn.

Nu går han med rak rygg, stolhet i blicken och den lilla Joppe jag träffade finns inte längre kvar. Nu måste han flytta på mig för att kunna fortsätta växa, han har mer att utföra i sitt liv som han inte kan göra med mig. Han har börjat leta efter något han inte vet vad det är, men jag vet att han kommer att hitta det. Till slut så kommer han att känna sig fullständig och kunna ta nästa steg i livet. Slå sig till ro.







Den senaste tiden har jag gråtit av ångest. Skräckslagen har jag legat i sängen och lyssnat på mina monster som har erövrat mig totalt. Jag har tejpat fast dörrhandtaget på ytterdörren och gråtit i ren panik.

Ikväll har jag gråtit av sorg. Sorg och saknad som är så stark att det fysiskt känns som att mitt hjärta ska slitas ur bröstkorgen.

Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans