,,,

Martina goes emo och citerar Kent

Spelar det längre någon roll
Jag orkar inte slåss
Det är bortom min kontroll
Du lämnade mig ensam
och självklart blev jag rädd
Min sista gnista hopp
var att synas att bli sedd
Och jag glömmer bort att andas
för sex, musik och våld
var det vackraste som hänt mig
sen själen min blev såld
Att synas utan att verka
ser enkelt ut på håll


Jag kan för allt i världen inte förstå att han är lycklig nu. Varje gång vi träffas, varje gång vi pratar, så får jag höra om hans spännande äventyr och hur bra allting är. Att det antagligen beror på massiv förträngning är säkert sant. Men ändå.

Jag vill inte att han ska vara olycklig, faktiskt. Det är bara tungt att konstant få höra hur roligt och kul han har det, att han helt plötsligt är så himla lycklig. Platsen som var min har bytts ut mot puben och öl.

Samtidigt som han har så himla roligt och 'lever livet' som ungkarl, så ligger jag i soffan och vill sluta andas.