..

Ja, jag skrev provet ändå. Jag kommer att bli förvånad om jag får godkänt, men jag orkar faktiskt inte bry mig så mycket.

Det är inte värt att gå i skolan för all denna ångest. Det är ingen bra idé för mig att gå i skolan just nu, men snart lugnar väl allt ner sig här hemma och livet går vidare. Så jag kan plugga senare, men inte nu. Jag fick dock veta att jag fick VG på kursen innan den här. Ni vet den där kursen på 100 poäng som skulle läsas på två veckor. Jag är väldigt nöjd.

Idag ringde Emma för att informera att min minnesträning förhoppningsvis börjar vecka 9, så det blir ju alldeles lagom att jag inte pluggar mer just nu. Dom kunde dock inte garantera någon plats just för tillfället, men Emma sa att det inte borde vara något problem. Jag hoppas innerligt att jag får godkänt nu, det blir ett helvete att göra om provet. För det var verkligen en riktig pain in the ass.

Men nu är det verkligen något konstigt som händer: Jag är ledig. På riktigt. Ingen skola att ha ångest över, ingen alls. Även fast jag inte pluggar när jag borde och laddar ner en film istället, så ligger den där ångesten över mig. Skolångesten.

Nu har jag bara min dödsångest kvar.

Fast jag tror att det har blivit lite bättre. Jag vaknar inte varje natt av att jag sätter mig upp i sängen och drar efter andan, som att nån kväver mig. Det har jag en tendens att göra nuförtiden. Men nu somnar jag utan att vakna av panik och skriker rätt ut i luften. Ungefär som att vakna av sina egna snarkningar.

För till slut så måste jag ju gå vidare, jag har inget annat val.