Att leva livet

Jag och Johan pratade om framtiden idag. Det är inte bara jag som fantiserar om bättre tider utan han funderar mycket kring det han med. Vi längtar efter olika saker. Jag längtar efter barn, familj, giftermål och allt som har med det att göra. Han vill 'leva livet' eftersom han känner att han aldrig har gjort det. När han frågar mig om jag inte känner att jag vill leva livet som det egentligen ska levas utan att vara så handikappad av ångesten så vet jag inte riktigt vad jag ska svara.

Självklart så har jag inte fått leva det liv andra kanske har fått göra. Jag har inte fått ta studenten, börjat på universitet eller tagit körkort. Jag har tappat vänner, fått fula ärr och levt i en helt annan verklighet. Ibland så förbannar jag min historia och allt jag har gått igenom, allt jag har missat. Men när folk pratar om att leva livet så förstår jag inte riktigt vad man menar. Menar man då att man som ungdom ska gå på fester, dricka alkohol och leva studentliv?

Vad menar folk när dom säger att dom vill leva livet fullt ut?