Bullen

Det här kortet togs för ganska precis ett år sen. Vi var hos Johans föräldrar i sommarstugan vid vattnet och han fick vara utomhuskatt några dagar. Det var nog några av hans absolut lyckligaste dagar i sitt liv.

Jag saknar honom så mycket. Ibland så stannar jag upp och kollar på våra förstoringar, tar på hans halsband, kollar i fotoalbumet och bara gråter. Fortfarande.

Han skulle nog ha trivts här i den nya lägenheten, för här hade han haft tillgång till att gå ut och leka med vattnet som rinner alldeles utanför balkongen.

Och just precis nu så skulle jag behöva honom en liten stund bara för att få borra in mitt huvud och lukta på honom, som jag brukade göra. Bara krama om honom hårt, även fast han inte gillade det, och sen bara gråta. Som jag brukade göra. Då skulle han sitta bredvid mig och bara titta på mig, han var ju inte så sugen på att direkt kramas.

Veckorna innan han avlivades, då vi förstod att vi var tvugna att göra oss av med honom men hade inte bestämt hur vi skulle göra, så brukade jag ligga på golvet och gråta och han brukade titta på mig. Ibland, men inte så ofta, brukade han vilja bli klappad på magen när jag grät. Sen brukade vi ligga där. Jag klappade, kramade och gosade in mig så mycket jag kunde i honom och bara grät.

Just då kändes tanken att leva utan honom helt omöjlig och jag brukade gråta i ren förtvivlan när Johan inte var hemma för att inte göra honom så orolig och ledsen han med.

Min ensamma kväll har blivit en gråtkväll. Det behövs. Jag gråter över att han inte finns här och tröstar mig, jag gråter över längtan till min familj och jag gråter för all hopplöshet jag känner.

Jag måste ta tag i så många saker. Det finns papper och räkningar jag måste fixa med och jag kan inte göra det hur mycket jag än försöker.

Jag gråter över att alla dessa försök till studier, alla drömmar, helt plötsligt har fått ny form. Nu måste jag se alla drömmar ur ett annat perspektiv. Jag måste tänka logiskt. Jag måste anpassa mig.

Jag vill att han ska komma tillbaka. Jag vill att han ska sitta på golvet och att jag kan lägga mig ner på golvet bredvid och gråta och bli tröstad av hans sällskap.