Nattpromenad

Jag var hos Jenny och hade trevligt med henne och Matti hela kvällen igår och efter det försökte jag gå hem men gick vilse alldeles för många gånger. Herregud vad Umeå är stort. Men det var ändå en investering för framtiden att gå hem, jag kan ju inte sova utan honom. Och en långpromenad är inget som dödar mig. Det var ganska mysigt att gå i sommarnatten, fast jag måste erkänna att det stundvis kändes obehagligt att irra omkring på ensamma cykelvägar.

Igår fick jag en kallelse till sjukhuset för att göra ett vilo-ekg, vad det nu är. Måste verkligen lyckas pallra mig iväg för att ta blodprovet så att jag kan börja med medicinjusteringarna innan midsommar. Antagligen så kommer jag att må så dåligt att det inte blir något firande i år, att missa firandet känns som en hädelse mot familjen Fahlander. Men jag orkar nog egentligen inte bry mig.

På tal om Fahlander så har min karl åkt iväg med Amer för att köpa en bärbar dator som han så länge har längtat efter. Han jobbar hela natten så jag ska satsa stenhårt och gå iväg på affären och köpa lösgodis, vilket jag har längtat efter flera dagar.

Annars så har jag megaångest över att inte bo i övik. Jag saknar min familj. Tydligen så lyckades pappa med en riktig höjdare i idioti och jag blir som vanligt arg och förbannar det faktum att jag inte har körkort och bil. Förbannelse över honom!