Dagligt vanligt

Herregud så vilse jag är nu! Sjukvården i Umeå Kommun är alldeles för stor och omfattande, så jag kan inte ens hitta vilken vårdcentral jag hör till. Jag har blivit kopplad runt till alla vårdcentraler i hela Umeå känns det som, men nu har jag lyckats få reda på att jag har både Ålidhem och Tegs vårdcentral. Hur jag kan ha det förstår jag inte, men snart ska jag gå iväg till Ålidhem och sätta mig i deras väntrum och hoppas på det bästa. Allt för ett enda blodprov!

Nåväl. Johan har äntligen fått semester och jag tror att vi båda är lite förvirrade över att ha varandras sällskap hela dagarna. Och det har gått en dag. Intressant.

Jag har totalångest över några papper som ska in till Försäkringskassan, för jag förstår inte riktigt vad dom menar. Det suger. Men tydligen så är det faktiskt så att för det kvinnliga könet med ADHD så är pappersarbete något som är nästintill omöjligt att genomföra. Ha! Tänk att en så enkel sak som att organisera sina papper och fylla i formulär ska vara ett nästintill omöjligt berg att besegra.

Jag antar att det här är en såndär bra sak med att jag har fått min diagnos; det finns förklaringar. Det finns förklaringar och exempel som gör att jag helt plötsligt inte känner mig helt dum i huvudet utan att det finns flera med precis samma problem. Men ändå, lite dum känner jag mig alltid när jag inte kan organisera ihop några papper. Usch.

Annars så händer det inte så mycket. Imorgon ska jag få träffa en arbetsterapeut och få ta ett vilo-ekg tidigare på dagen. Om jag lyckas få ta ett blodprov idag så har jag provats klart och sen är det bara att hoppas på att det går att fixa med den nya medicinen innan helgen. Det känns riktigt surt att börja ändra i medicineringen och just därför vill jag sätta igång så snart som möjligt. Jag kommer att må piss. Mitt humör kommer att göra mig till ett monster och jag kommer att vara funktionsoduglig i några dagar. Jag hoppas att det är värt det.