Kiss

Idag har jag varit och gjort ett drogtest och det var väldigt, väldigt obehagligt. Jag skulle kissa i en mugg medan en smått bitter kvinna stod i andra änden av rummet och tittade på mig. Stirrade kan man nog kalla det. Sen tog samma kvinna blodprov på mig utan handskar eller skyddsrock efter några misslyckanden i jakten på blod. Jag blev så trött.

Jag är vansinnigt trött på det här nu. Jag vill inte göra mer undersökningar, ta fler prover, utredas och allt annat påhitt. På Tisdag har jag tydligen fått en tid för en EEG, en undersökning som tar en timme att göra. Jag vill inte. Jag står inte ut med att dom letar efter fel och nuförtiden så hittar dom det. Fel efter fel efter fel. Med drogtestet så kommer jag antagligen att få göra om för att jag har druckit alldeles för mycket vatten i nervositet för provet. Om man ska fuska på provet så ska man dricka jättemycket vatten och därmed späda ut gifterna genom urinet. Grattis.
Det var smart tänkt av mig.

Det är lite deprimerande när jag tänker på hur dom senaste veckorna har sett ut. Det jag egentligen har gjort är att sitta och vänta på provsvar. Få veta att det är rejäla fel på hela skiten. Förbannelse!

När jag pratade med Emma så kände jag mig så trött. Trött och sliten. Dom har totalt sugit ut all kraft och jag är inte sen att beklaga mig över det. Jag var nästan upprörd, det är sällan. Jag är oftast lugn och beskedlig under samtal, men idag började jag prata sådär snabbt som jag gör när jag är irriterad eller upprörd. Jag totalt manglar allt som går att mangla, och det haglade förbannelser över alltihopa. Det är en bra egenskap ibland, dagar som den här är det en sämre egenskap. Det smiter lätt ut en orättvis förbannelse och jag ångrar mig i efterhand. Men idag ångrade jag inte så mycket. Hon är där för att ta emot min ångest och idag fick hon smaka på röran.

"Förbannelse över er! Ni bokar tider, skickar remisser och letar fel som galningar utan att jag hänger med. Helt plötsligt så får jag världens bomb ner på mig från himlen och helt plötsligt ska det vara arbetsterapeuter, kalendrar och schema på min vardag. Idag fick jag sitta och pissa med en sur tant i samma rum, vet du hur det känns? Vet nån av er jävla fuckers hur det känns att ligga halvnaken i ett rum och hur det känns när någon motherfucking idiot kommer instormandes och slår upp dörren? Min vilopuls lär vara på 170 slag/minut. Har någon på det här jävla sjukhuset någon aning om vad man sysslar med? Att man arbetar med människor? Och ja, jag vet, du har egentligen ingenting med saken att göra. Men hur ska jag kunna veta det? Jag vet ju ingenting, utan här snurrar det på och helt utan min vetskap får jag tider för olika tester som jag inte hade någon aning om att jag skulle göra, varför och hur det går till."

Efter tio minuter hade jag fått ur mig det mesta. Hon satt alldeles tyst och bara tittade på mig, granskade mitt beteende. Ibland känns det skönt att ge någon något så spännande som ett utbrott av något slag. Jag är alltid lugn och sansad, funderar högt och bollar idéer, tankar.

Men idag fick hon något intressant att anteckna iaf.