Att leva

Igår var jag full. Jag och Jenny var fulla och Matti var nykter och chaufför.

Det var väldigt, väldigt längesen jag drack alkohol och jag är inte så himla bra på att göra det. Men det var riktigt kul! Det är alltid kul med Jenny och Matti.

Vi for ut till lite dunkadunka och skakade rumpa. Jag och Matti satt mest still och Jenny dansade. Det var hur många människor som helst där som var riktigt läskiga. Bl.a. en kille som såg ungefär som en dålig version av Marilyn Manson och när han gick förbi så tittade han på mig och slickade sig om läpparna. En kille med hatt kom och pratade med mig också. Han luktade illa och Matti kunde inte regeln: om man är med någon på en pub som blir raggad på av någon läskig, den räddar man. Exempel: om någon skulle börja ragga på Matti så skulle jag luta mig över, lägga handen runt axlarna och fråga "Hur går det älskling?"

Matti kunde inte den regeln så jag fick sitta och prata med den där konstiga killen ett tag. Till slut blev han trött på mig men han gick runt och smygtittade på mig resten av kvällen. Huvva.

Men det var en rolig kväll, trots alla läskiga människor. Vi såg en död igelkott också. Tydligen så springer det omkring en massa igelkottar i hela umeå men jag har bara sett två. Den där döda och en som Dan jagade på Carlshem.

Jag har prov på Tisdag och har försökt plugga hela dagen. Det går inte så bra. Jag känner mig stressad över att vi har prov och att arbetet ska vara klart nu i veckan. Inspirationen är på minus sen beskedet om praktiken. Är det här rätt sak att plugga? Ska jag ens få släppas lös inom vården? Jag känner mig som världens elakaste människa som bara vill människor ont.

Nåväl. Jag ska läsa klart den här kursen iaf. Livskriser får jag ta efter jag är klar med den här dyngan.

Johan var ute igår också och träffade en brud. Dom var nyktra båda två och umgicks därför hela kvällen. Självklart så snedtänder jag som en femåring som inte får något lördagsgodis och får ont i magen. Han ska aldrig träffa brudar, någonsin. Då kommer han säkert på hur dålig flickvän jag är. Jag tycker inte ens om gamla människor, jag är bara elak och hemsk.

När jag har gjort mitt prov och gjort arbetet klart den här veckan ska jag försöka mig på att fara iväg till gymmet. Jag kanske blir snällare och gladare om jag får träna lite. Då ska jag lyssna på arg musik och träna tills jag kräks. Sen blir jag säkert snäll.




Jag har tappat stinget helt. Jag känner mig avtrubbad, har totalångest och är trött. När jag träffar Emma till veckan så får hon hjälpa mig, för jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Mitt inre spelar mig spratt och jag spelar konstant upp olika scenarion som bara innehåller sorg och bedrövelse. Jag har en tendens att göra sånt när jag inte mår så himla bra och jag kan inte sluta. Det är som att leva i en konstant mardröm där sina värsta farhågor ställs framför en och man kan inte hindra sig själv att kliva in i mörkret och plåga sig själv.

Och jag kan inte slita mig ur det heller. Jag kan ligga i sängen och bara stirra upp i taket och få ont i magen, sitta i soffan och bara sitta i tystnaden och känna hur själen vrids ur på all styrka som man vrider ur en disktrasa på vatten.

Bara jag gör det här klart nu. Skriver provet, avslutar arbetet. Inte mycket kvar. Ladda.