Värdighet?

Vet ni vad jag fick idag? Röktornet, cigg och tjeesbörgare på donken. Väldigt välbehövligt. Mimmi är bra på att rädda dagar. Jag är bra på att rädda hennes och hon är bra på att rädda mina.

Imorse fick jag veta att chansen är väldigt stor att jag hamnar på ett demensboende på min praktik. Demens. Med gamla människor.

Det här får mig verkligen att tvivla på om jag egentligen ska jobba inom vården. För just nu tycker jag inte om människor och kan högt säga saker som: "Dom ska ju fan bara dö ändå." Eller: "Bortskämda ungdomar som får bostöd och som det fjompas med. Dom behöver ju bara en käftsmäll!"

Egentligen så tycker jag inte såhär illa om människor. Jag är en snäll, god människa och jag är väldigt omtänksam. Jag tar hand om människor, tröstar och stöttar när det går tungt. Men ibland så blir jag bara så trött på människor, för alldeles för ofta så får jag höra/stöter på människor som enbart existerar för att mjölka på systemet.

På en praktikplats så har man dagverksamhet för ungdomar med inriktning textil (??) och lego! LEGO! Ungdomarna får alltså komma till ett ställe där dom får sy gardiner och bygga ihop legofigurer. Precis som småbarn. Var är värdigheten i det? Jag tyckte att det var nog jobbigt att vara med i BASPEN, som det hette. I övik för att få ut sjukdomar som varit sjukskrivna en lång tid i samhället där dom kan göra någon nytta. Det var helt fruktansvärt. Jag var där två eller tre gånger innan jag gav upp helt, för jag tyckte att det var så pinsamt. Fara ut på picknick och klappa på getter.

Här bygger dom lego.

Hur ska jag kunna jobba med människor?