När jag gick hem från apoteket så började jag gråta i höstregnet. Jag är trött, men jag vet inte varför eller på vad. Jag känner mig helt slutkörd. Inatt snördes det åt över bröstet ännu en gång och jag grät. Det har kommit alldeles för många små stunder av total bedrövelse med hårt tryck över bröstet då jag helt enkelt bryter ihop.

Helt plötsligt kan jag inte andas ordentligt och jag får panik, försöker lugna mig med alla andingsövningar jag kan och känner mig så tung i kroppen att jag ibland blir helt övertygad om att jag inte orkar resa mig upp igen. På dagar och nätter väller det över mig.

Det börjar inte med att jag är ledsen eller får ångest över någonting, jag kan bara inte andas.

Idag fick jag reda på att jag fick 38 poäng av 40 och skrev ruskigt bra på min fallbeskrivning. Skolan går bra och imorgon har jag min redovisning. Jag sover på nätterna, minus något uppvaknande av totalpanik, och jag har det i allmänhet bra.

Men lik förbannat så kan jag inte andas och jag bara gråter och gråter.

Och just precis nu, just ikväll, så ger jag upp.