Arg

Jag är arg.

Jag är rosenrasande, ursinnigt, vansinnigt arg. Jag vill skrika och slåss. Förstöra saker. Det känns som att jag nått någon magisk gräns.

Idag fick jag en snabb överblick på det nya schemat som börjar nästa vecka. Då börjar två kurser och en av dom är Sjukvård som jag redan är trött på. Jag vet hur dryg den kommer att vara och det är en stor kurs som ska läsas på relativt kort tid. Jag kommer att gå i skolan fyra dagar i veckan och dom flesta är heldagar = det kommer inte att funka. Det gör mig arg.

Jag var och tränade, vilket oftast brukar lätta lite på ångesttrycket. Men inte idag, för jag är inte nöjd. Idag är jag inte nöjd med något jag gör. Allt jag gör är värdelöst och otillräckligt.

Så nu sitter jag här och är arg. Jag blev arg när jag låg i badet, vilket var oväntat. Jag brukar faktiskt bli ganska avslappnad och lugn när jag har badat, det är nog därför jag badar så mycket. Ilskan bara sköljde över mig.

Jag fick min kallelse till läkaren och tiden är inte förrän om en månad. Det gör mig väldigt arg. Min kontaktperson kan brinna i helvetet.

Det fanns ingen ketchup till min glamorösa middag bestående av korv och makaroner. Det gör mig arg.

Jag blev förföljd av en äcklig gubbe större delen av dagen. Först var jag lite rädd, nu i efterhand blir jag bara arg.

Jag måste köpa studielitteratur för 600:-. Pengar jag inte har. Det gör mig arg.

Jag har prov på Onsdag och jag blir arg.

Det ligger en hinna av otillräcklig över mig och jag blir inte bara frustrerad. Jag blir arg.

Känslan över att konstant föra en kamp mot mig själv och mina brister driver mig till vansinne. Det är jobbigt att kriga mot sig själv, mot alla känslor och beteenden som varit naturliga för mig hela mitt liv. Det är svårt att veta vad man ska kämpa emot och ibland blir jag förvirrad. Det är så mycket nytt och svårt och även fast jag står med ostadiga ben och vinglar så ställs det så höga krav på mig. Inte bara av andra utan också av mig själv. Nya intryck, regler, förväntningar och framförallt dom nya strukturerna som ska byggas upp trycker ner mig i marken.

Först tänkte jag att jag inte ska låta min ilska välla över mig, men jag insåg snabbt att jag faktiskt får vara arg. Det får man vara. Men eftersom jag inte kan känna något i lagom nivå så blir jag helt galet förbannad. Så nu har jag stängt av telefonen och tackar gudarna för att Johan är på träning så att jag inte skulle ge utlopp för all ilska på honom, det blir lätt så.




Jag är arg. Jag är arg över min otillräcklighet och över min inkompetens. Jag är arg på människor och system runt mig. Jag är arg för min svaghet och jag är arg för att jag inte är så stark som jag vill vara. Och som folk förväntar sig att jag ska vara.