Gott nytt år!

Jag och Johan firade nyår här hemma i lägenheten igår. Vi tänkte först att vi skulle åka iväg någonstans och festa, men efter en liten överläggning så kom vi fram till att vi skulle stanna hemma och fira med varandra. Vi träffas så sällan och har nästan aldrig tid att göra något, så det här var ju onekligen en möjlighet till att göra det. Johan lagade till en riktigt god middag och jag höll i efterätten.

Vid tolvslaget så skulle vi skicka upp en såndär ballong, dels för att vi inte hade några raketer (jag är livrädd för dom) och dels för att det skulle vara väldans trevligt att skicka upp en till Vilmer också. Det var ett mycket intressant projekt.

När vi kom ut på balkongen så small det överallt och jag som aldrig fattat grejen med raketer och sånt fick förstå det häftiga i dom. Det var verkligen fyrverkerier över hela himmelen! Det var riktigt häftigt. Eftersom vi bor alldeles nära centrum och vid vattnet så hade folk vallfärdats för att komma ner till vattnet och kolla. Det var hur många som helst.



Efter vi har stått och förundrats över både fyrverkerier och människor så påbörjade vi vårat projekt. Båda var mycket laddade.



Vi fick t.om. en liten publik när vi stod där och skrattade. Dom hejade på oss och det var himla trevligt.



När vi trodde att vi fått iordning ballongen och den var tillräckligt fylld med varm luft så släppte vi iväg den. Såhär långt kom den:




Eftersom elden satt under den, precis som i en luftballong, fick vi panik och Johan rusade ner för trapporna för att kolla till den (medan publiken stod och skrattade, antar att dom förstod att det inte var någon fara). Men medan Johan sprang ner så började den lyfta och började sväva iväg i mörkret. Publiken klappade händerna och Johan kom upp igen. Det kändes väldigt fint och viktigt att den fick komma iväg upp till Vilmer. Jag måste vara en av världshistoriens mest engarerade moster.




Eftersom det var två ballonger så gick det bättre med den andra, tror jag. Den svävade iväg ganska snabbt, men steg inte så högt upp i luften. Den for precis över hustaken och vinglade, så jag hoppas att den inte satte eld på något.

Jag skickade ett sms till min pappa och önskade honom gott nytt år. Tillbaka fick jag:

Detsamma! Magsjuka!
Har legat halva natten valen.
Hälsa på när du har vägarna förbi. Junta.

Bara för en stund så ringde han och beklagade sig över att han "pissat ur röven" och berättade att mitt sms hade värmt honom i all sin bedrövelse. Det var väldigt fint sagt och jag kände mig verkligen nöjd och snäll. Sen pratade vi som vanligt om Johan och hur bra han är och om en massa strunt. Han höll inte ett tvåtimmars-tal om sitt jobb och lät nykter. Jag berättade att när nästa tävlingssäsong börjar så kommer Johan antagligen tävla ute i Europa. Då sa han att det finns möjligheter till lite sponsring om vi hade lust.

Det här var en bra början på ett nytt år. Jag hoppas att det fortsätter såhär.

Gott nytt år på er allihopa!