Att explodera

Jag klarade av hela dagen igår och idag har jag suttit på biblioteket och pluggat i tre (!!) timmar. Jag är helt slut i huvudet och det betalade sig i att jag fick ett psykbryt på Johan innan han for på träningen.

Att jag blir så trött i huvudet som jag är nu, får ganska förödande konsekvenser. Jag blir arg, ledsen, ångestfylld, speedad... allt. Jag blir hysterisk, helt enkelt. Jag får anfall av olika känslor som fyller upp mig helt och totalt och jag bara exploderar. Det är inte bara jobbigt för min omgivning, det är jobbigt för mig med. Otroligt jobbigt är det. Föreställ dig att du känner dig helt vansinnigt förbannad, utan någon egentlig anledning, och sen inte kunna kontrollera dig själv utan hoppar på första sak/person du stöter på. Även fast du hela tiden vet att det är orättvist och fruktansvärt beteende, så kan du inte sluta. Det är vidrigt jobbigt.

Så nu har jag tagit ett bad och försökt rensa hjärnan lite. Från allt plugg, alla känslor.. allt. Pratade med Mimmi också, hon fattar saker och ting för hon är likadan. Vi är som Helan och Halvan. Fast nu lät det som att vi hade världens seriösa snacket om känslor, det hade vi inte. Det brukar vi inte ha. Vi brukar mest bara konstatera att det är skit. Sen pratar vi om annat. Som att hon ska söka in på teaterhögskolan den 25:e November, att jag borde följa med och att hon körde pick-upen igen. Nostalgi gott folk, nostalgi.

Om jag ska försöka se det positiva i den här kvällen är det att jag inte har slagit någon eller förstört saker. Jag kan åtminstone kontrollera mig själv lite mer än förut. Jag satt snarare mest bara tyst och sa ingenting. Bara var arg.

Nu är jag om möjligt ännu tröttare och saknar tiderna då jag hade möjlighet till att stoppa i mig piller som gjorde mig hög och glad. Nu är det bara tungt, då kunde jag sväva på moln.