Tungt

Jag vet inte riktigt hur, men jag blev helt plötsligt jävligt nostalgisk. Det sköljde över mig som en våg, men jag vet inte riktigt vad det är jag är nostalgisk över. Jag är bara nostalgisk.

Det var ett under att jag tog mig upp ur sängen imorse. Eller, det var mest det faktum att jag skulle gå till skolan som var tung som en sten. Jag var så nära att inte gå. Det börjar alltså gå riktigt tungt, hur länge kommer jag att orka egentligen? Jag menar, idag var jag så trött att jag grät lite påvägen till skolan, helt seriöst. Det är långa dagar där det känns som att det aldrig någonsin kommer att ta slut. Huvudet snurrar av alla intryck, jag är tvungen att göra saker jag känner mig fruktansvärt obekväm i. Allt blir en enda stor röra och jag sover nog nästan med ögonen öppna när jag sitter och lyssnar på hur pill skapas.

Nåväl, jag klarade av dagen. Imorgon blir en ny dag som känns overkligt dryg redan nu, men sen är det Onsdag och Torsdag. Då får jag vila lite hemma, men måste plugga som en galning ändå, vi har vårat första prov på Fredag. Jag längtar inte.

Fast varje dag är ett prov nu.

Hur många minuter orkar jag imorgon?