Nu har han åkt och det svider i själen. Det är ju bara för några dagar, men jag blir kärlekskrank och måste ha en tröja med hans parfym på i sängen för att kunna sova.
Det slog mig alldeles nyss att jag är ganska grov i munnen, grundat på tidigare inlägg. Jag häver gärna ur mig förbannelser mörka som natten och som inkluderar mycket kön etc etc. Johan brukar säga åt mig att vara tyst, för jag har en tendens att skena iväg lite när det kommer till mina förbannelser. Jag kan stå hur länge som helst och bara svära över något som har gått fel, även fast jag är ensam.
Men usch vilken ångest jag har. Den slog mig i huvudet så fort han gick utanför dörren. Jävla skit.
Nu ska jag sitta och svära över min ensamhet och försöka få i mig lite lugnande. Det här blir en fin kväll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar