Verkligheten

Jag klarade av den här dagen också, med nöd och näppe.

Vissa dagar så känns det som att det inte riktigt är tänkt att jag ska orka saker, som idag. När varje steg man tar känns som att springa en mil och när varje andetag man tar känns som det sista. När allting blir så jobbigt att det nästan känns overkligt och när jag tappar greppet om verkligheten.

Varje dag det blir såhär jobbigt så har jag på senare tid börjat lägga märke till alla dom där småsaker jag har för mig, som jag inte tänker på annars. Det slog mig hur beroende jag är av mina rutiner som bara måste vara på ett visst sätt.

Det blir ganska många sånadär små "tvångstankar" som kan driva mig till vansinne. Om jag är försenad, som jag var efter lunchen (tog fel på tiden), så får jag totalpanik och allt blir bara fel. Även fast jag som idag, hade någon minut kvar innan vi skulle börja. (Jag är alltid där tidigare så att jag hinner med att göra iordning mina saker ordentligt innan vi börjar).

Någon annan hade satt sig på "min" plats i klassrummet, jag hann inte röra om min varmchoklad som jag ville och tjejen jag satt bredvid hade råkat lägga över sitt kollegieblock på en liten bit av min bänk. Min penna kunde inte ligga där den skulle och mina böcker låg helt fel. Då var det som att hjärnan slutade funka, och jag kunde inte tänka på något annat. Jag kunde inte sitta still och ville så gärna bara ställa mig upp och skaka av mig lite ångest och rastlöshet. Och att folk sitter och mumlar där längst bak i klassrummet gjorde mig helt galen och jag ville bara gå dit, ruska om dom och skrika rätt i örat att man ska vara tyst när andra pratar,

Min lärare, som jag redan förklarat för att jag har mina jobbiga dagar, märkte nog det och skällde ut dom som pratade totalt och förklarade att det faktiskt finns människor som inte kan koncentrera sig när det mumlas där bak i klassrummet och att man skulle hålla käften när någon annan pratade. (Hon har en tendens att vara ganska grov i munnen när hon blir upprörd).

Jag är nästan övertygad om att hon blev sådär galen för att hon såg hur jag nästan studsade av frustration över att jag inte kunde koncentrera mig. Det var snällt och efter det kändes det lite bättre. Dom blev tysta, jag smög försiktigt över tjejens kollegieblock på hennes sida, jag kunde lägga upp mina saker som jag ville och jag kunde blanda min varmchoklad som den skulle bli blandad. (Jag köper alltid varmchoklad från McDonalds på morgonen innan jag går till skolan, fast idag så köpte Johan en åt mig vid lunchen eftersom jag hade en så dålig dag.)

När jag kom hem så däckade jag i sängen och sov i nästan tre timmar.

Sånahär dagar får mig verkligen att tvivla på mig själv och jag vill bara skita i allt och sova i flera dagar.

Men nu har vi två dagar då vi ska plugga hemma, så nu slipper jag allt strul som det innebär att sitta i skolbänken. Nu ska jag vila och plugga ordentligt så jag inte behöver vara orolig för att inte kunna saker så bra som jag vill kunna dom. Det är inte bara för att få bra betyg, det är nog mycket för att jag vill vara förberedd och veta vad som komma skall. Vi har ett schema där det står vad vi ska göra varenda dag, så nu kan jag förbereda mig inför Fredag, som absolut inte får bli som den här dagen.



..Att komma tillbaka till verkligheten är svårt.