Vilken morgon!

Familjen Juntunens djungeltrumma ljuder och jag väcks av ett samtal från Pappa, som faktiskt var nykter. Jag pratade med honom igår också, då han hjälpte mig med ett skolarbete. Han var snäll, trevlig och nykter. Och jag blir lika glad varenda gång, även fast jag verkligen försöker att inte bli glad, eftersom jag bara blir besviken varje gång. Men hur kan jag inte bli glad? Det är precis som min nya, konstiga kontaktperson sa: "Alla barn är otroligt lojala mot sina föräldrar, speciellt föräldrar som missbrukar alkohol eller droger."

Det som är så bra med min familj är att alla ser efter varandra, speciellt vi syskon. Om det händer något, så vill vi försäkra att vi finns där, vilket beslut man än tar. När Vilmer dog så blev vi som en enda stor boll som försökte så gott som möjligt hjälpa och försöka trösta varandra. Det plågar mig mycket att bo i Umeå och inte finnas i närheten. Även fast det inte händer något, så vill jag vara där. Jag vill ha möjligheten att kunna gå och krama på min familj när jag vill och inte som nu, då det snarare känns som att man måste göra det på kommando. Då det finns tid och möjlighet att åka ner.

Johan åker till Malmö den 10:e Oktober för att tävla, och jag kan inte följa med. Dom åker med en annan klubb och Johan måste ta flyget tillbaka för att hinna till jobbet, eftersom han börjar jobba klockan sex på morgonen dagen efter tävlingen och hinner inte hem med bil innan dess. Så han måste ta ett flyg som kostar minst 2500:- (!!!) Jag tycker att det är idioti, men om han vill spendera en mindre förmögenhet på en tävling, så är det upp till honom.

Fy fan vilken ångest som ligger och lurar runt hörnen nuförtiden. Jag hoppas att det släpper, att jag inte blir lika knäckt av skolan som jag blir nu. Den här veckan har tills nu varit ett helvete, men det kanske går lättare när jag blivit van vid tempot och rutinerna.

Nu måste jag gå igenom mina papper från FK som jag fick igår ang. mitt bostadstillägg. Orkade inte ens titta på det igår. Jag fick pengar på kontot, vilket var mycket mindre än vad jag trodde, och jag måste kolla ifall dom har räknat rätt.

Jag var helt vild bara för ett tag sen då jag pratade med systeryster och sa: "Vilken morgon, vilken morgon!" Det får vara dagens ord.