..

Nu har jag tagit hem min resväska. Jag tänker packa upp den, vika in mina kläder i garderoben och sen ska jag sova i min säng.

Det är väldigt spännande just nu, angående mitt boende. Jag har ju anmält mig på lägenhet efter lägenhet och hamnar alltid långt ner på listan. Dom som kommer på sjunde plats och uppåt har en chans och jag hamnar på 7:e plats varenda gång. Men den här lägenheten var jag femma på och har sakta men säkert klättrat uppåt. Jag har tackat ja till den, så om jag nu skulle komma etta så skulle jag få den. Sista svarsdatumet var igår och nu ligger jag tvåa. Eftersom jag ligger tvåa så har alltså ettan svarat ja, men det har inte stått "tilldelad annan" så nu har det antagligen blivit något fel. Men ändå!

Det är den ultimata lägenheten för mig. Den ligger bara något hus från våran lägenhet, en etta på 29 kvm med sovalkov på andra våningen. Huset ligger alldeles intill skogen och JAG VILL HA DEN!

Vi har tagit ett gemensamt beslut att jag ska bo i närheten så vi lätt kan springa över till varandra. Det är ju faktiskt så, att efter alla känslostormar har lagt sig lite, är vi bästisar. Han känner mig mer än någon annan på hela jorden. Vi kan skopa fisar i soffan och gräva fingret mot hjärnan via näsan, bredvid varandra.

Men först måste jag få flytta och reparera mig själv. Få distans, ordning och struktur.

Jag funderar på att hitta upp personen som är etta och döda den. Jag vill verkligen ha lägenheten. Mitt i all denna bedrövelse är livet skyldig mig:
- Den här lägenheten
- Att beslutet går igenom hos Försäkringskassan
- Att jag lyckas få ordning på min ekonomi.


Annars så ska jag till tandläkaren imorgon. Jag kan inte med ord förklara hur nervös och ångestfylld jag är. Jag skäms över mina tänder, på riktigt. Mina tänder är värdelösa med hål i, tandköttet är sabbat efter allt snusande.. uuusch! Och dessutom så hatar jag tänder rent i allmänhet också. När vi fick se på filmer om hur vi ska ta hand om gamlingars tänder så höll jag nästan på att kräkas. Så jävla vidrigt.