Beröm

Jag glömde berätta! Sanna (gammal skolkamrat från högstadiet, tjejen jag brukar spela med ibland.) ringde igår och frågade om jag ville och kunde kompa henne för att hon fått erbjudande om att sjunga på en begravning. Hon berättade att när dom hade frågat henne så hade hon svarat att om hon skulle sjunga på en sån "tillställning" så ville hon sjunga bara om jag kunde kompa henne. Beröm är på pluslistan. Och bra beröm dessutom! För om jag får skryta lite här, så finns det många bra sångerskor som gärna vill spela med mig som första alternativ. Och för en del, som i den här situationen, så går det bara om jag kan spela med.

En tjej som jag spelade med en gång sa att jag var så himla bra för att jag var trygg att spela med, för man visste att om man sjöng fel eller tappar bort sig så styr jag upp det hela med något snyggt mellanspel eller något och hjälper sen in sångerskan där hon ska vara och hon kan börja sjunga igen. Jag kan alltså improvisera och jag kan göra det snyggt. Yeah!

Fast att spela på begravningar är så himla jobbigt, för man vill verkligen göra det bästa och det finaste. Självklart vill man göra det på alla spelningar, men på begravningar är det annorlunda. Det är människor som sörjer och man ska ge dom en paus i själva begravningen genom att spela någonting fint så att dom kommer ihåg att det faktiskt finns fina saker kvar. Den här gången är det Eva Dahlgren "En ängel i mitt rum" (tror jag att den heter)

Allt blir så extra personligt när man ska spela på en begravning och det är svårt att leva upp till kraven, men att spela på en begravning innebär också att man får en inre tillfredsställelse som man inte kan få på någon annan spelning. Man pratar med människorna man ska spela för, visar empati, förståelse och respekt för sorgen.

Jag hoppas att jag kan spela den dagen, har för mig att jag ska till Carina då.