onsdag 24 september 2008

Johan- the boss

Jag for aldrig till Försäkringskassan, för ganska direkt efter jag skrivit förra inlägget började jag må fruktansvärt illa. Jag vet inte riktigt vars det kom ifrån, som en blixt från klar himmel. Jag blev sådär kallsvettig och började må så illa att jag skakade i kroppen. Så brukade jag bli förut om jag tog min medicin utan att ha full mage eller när vi ökade dosen. Men nu vet jag inte riktigt vars det kom ifrån. Riktigt dåligt mådde jag iaf, så jag ringde till Birgitta och vi har bokat om tiden så jag ska dit på Måndag istället.

Min kropp är ganska konstig. När jag börjar må sådär blir jag jätterädd för att jag ska få spasmer, som jag fick på mitt deathfall på coop. Jag bara började spasma och for med huvudet först i betongen, helt utan anledning sådär. Eller, jag mådde så dåligt som jag gjorde tidigare idag innan jag föll i backen. Det är väldigt otrevligt. Ända sen dess så har jag fått mycket sämre minne och har fortfarande en punkt bak på huvudet som gör ont om man rör den.

På tal om skador så hittade jag en stor, blå bula på mitt smalben häromdagen. Jag har en tendens att ramla mycket och det är alltid lika roligt att hitta skador som man inte ens var medveten om att man hade.

Idag vägde jag mig själv och fick panik, så nu har jag sålt min själ och lovat att jag ska följa med på TaeKwonDo-träning imorgon. Det känns som att jag alltid tränar där kanske två till tre gånger och sen så orkar jag inte mer. Men vafan, bättre att pröva än att inte ens försöka. Det är ju egentligen en rolig sport, men jag vet inte riktigt om den passar mig. Det som känns mest konstigt är att jag känner så många där nu och att jag kommer som nybörjare. Jag har ju egentligen grönt bälte, men det fick jag för flera år sen, så jag är helt ouppdaterad och borde därför börja som nybörjare. Det som känns mest konstigt är att Johan antagligen ska leda träningen imorgon för oss nybörjare, och jag har lite svårt att ta order från honom. Om han skulle säga åt mig att göra 50- situps så skulle jag bara peka finger åt honom, bara för att det är så. Jag har rent i allmänhet svårt att ta order från människor, och speciellt för honom. Han är ju min bebis! Inte fasen kan han komma och bestämma över mig bara sådär. Men jag hoppas att det går bra iaf. Jag kanske kan vara mogen och ta det för vad det är och förstå att han är min tränare.

Nu ringde Jenny! Nu blir det åka av! Yay!

Inga kommentarer: