PANG!

Jag var hos min nya kontakt på psyket häromdagen, och jag kan för allt i världen inte bestämma mig för vad jag tycker om henne. Hon var konstig och jag förstod inte riktigt vad hon ville mig. Hon ställde inte frågor, utan hon bara konstaterade saker hela tiden (hela mötet). "Du har mått väldigt dåligt en lång tid nu, Martina". "Du har haft problem med ångestattacker".

Det bästa var när jag skulle ta upp den mjuka bollen med mjuka taggar. Hon hade lagt upp en boll på bordet eftersom hon antagligen tänkt att vi skulle prata om mina koncentrationssvårigheter (antar jag) och dialogen var ungefär såhär:

Hon: Ta upp bollen, Martina.
Jag: Okej. (tar upp bollen)
Hon: Känns den mjuk?
Jag: Ehmm.. Jaa, det gör den väl.
Hon: Känns den skön att hålla i?
Jag: Ehhm (harkel) jo, det gör den väl
Hon: Bra.

Sen sa hon inte mer och bara tittade på mig, iakttog mig. Vad skulle jag säga? Vad vill hon att jag ska prata om nu? Det går ju inte att diskutera det hela, jag hade ingenting att säga. Jag kände mig otroligt obekväm hela tiden jag var där. Jag fattar ingenting. Hon konstaterade något, tittade på mig och jag vet inte om hon väntade på att jag skulle prata eller inte, men det fanns som ingenting att säga. Om hon hade konstaterat i ett frågande syfte så hör man ju det, men det var inte så hon sa det utan bara.. jag vet inte. Usch vad jag bara ville gå hem.

Nu i efterhand så vill jag gå dit igen. Vi ska träffas om två veckor, även fast hon ville att vi skulle träffas redan den här veckan, men jag sa att om två veckor skulle bli bra. Jag vill veta om hon bara testade mig eller om hon helt enkelt är konstig. Jag vill gärna tro att hon testade mig och kollade hur jag beter mig i obekväma situationer. Annars så får jag byta, hon påpekade det ganska många gånger. Att vi skulle träffas två till tre gånger och jag fick fundera på om jag ville byta. Jag ser framemot nästa gång, det här är nästan lite spännande.

I helgen har jag varit i Skellefteå och sett på när Johan har tävlat. Det var bara avancerade som tävlade, så det var väldigt mycket mer intressant än förra gången. Det höll inte på lika länge också.

Nuförtiden så har dom automatiska västar där man får poäng om man träffar rätt, vilket kan låta smart eftersom man slipper alla domare som lätt kan klicka iväg orättvisa poäng, men det är verkligen, verkligen, verkligen inte det. Det är inte alls smidigt, just för att det behövs just rena träffas, det är nästintill omöjligt att lyckas få in en teknik så precis och hårt för att få poäng, så folk satsar på huvudet istället, där man får två poäng om man träffar. Eftersom det är full kontakt på avancerat så får man träffa hur hårt man vill i huvudet, vilket snabbt leder till att alla siktade på huvudet och det blev Många fler knockouts än vanligt.

Det var en tjej, Johanna, som tävlade i Junior-gruppen. (Minior, junior och senior). Hon är en jätteduktig tjej med rött bälte som tävlar bra, snyggt och ärligt. Hon fick möta en tjej som siktade enbart mot huvudet och rätt som det var så fick hon en rundspark vid tinningen och bara föll ihop. När hon skulle ställa sig upp för att fortsätta så vek sig bara benen under henne och ögonen pekade nästan åt varsitt håll, alltså en riktig jävla hårding i huvudet. Hennes coach kastade in handduken (som är ett tecken på att dom avbryter matchen och därmed förlorar), och dom fick bära henne bort från mattan. Sen satt hon mot väggen och var helt förvirrad och ledsen, förstås. Det är alltid lite orättvist och frustrerande att ha tränat i ett halvår för en tävling och sen få en spark i huvudet och vara tvungen att avbryta. Snabbt kommer läkaren för hela tävlingen och kollade till henne och konstaterade att hon inte fått någon hjärnskakning eller liknande och att hon helt enkelt behövde vila. Efter ett tag så släppte det värsta och hon var mest skärrad och chockad.

Sådär var det alldeles för många gånger den dagen. En kille fick åka iväg i ambulans och folk föll som furor, eftersom man var tvungen att träffa så hårt i västen så blev det att man träffade lika hårt i huvudet. (Det är väldigt hårda sparkar, tro mig. Man hör hur det smäller i västar och huvuden överallt). Och att bli sparkad i huvudet med en rundspark som träffar med hälen först, är ingenting att leka med. Det är helt seriöst dödsfarligt.

Där skulle Johan fightas, och som den hönsmamma jag är så var jag helt i upplösningstillstånd när han klev in på mattan. Han är grymt duktig på det han gör, och om man hade räknat poängen som dom Egentligen ska vara om man hade haft domare, så hade han vunnit med tre poäng. Det gjorde han inte, utan han förlorade. Det är så jävla orättvist, för han fick in så otroligt fina tekniker, men dom kom inte in tillräckligt hårt. För ju högre upp i viktklasserna man kommer, desto hårdare måste man sparka. Det är nästintill omöjligt att få in en så hård spark i den viktklassen har var i. Han fick i hårda sparkar, men man fick se på tävlingsrutan att dom inte var riktigt lika hårda som det krävde. (Det mättes på något konstigt sätt, jag fattade inte riktigt.)

Det är därför ingen av dom tävlande som gillar som där västarna. Det tar bort så mycket av vad TaeKwonDo egentligen står för, och t.om. en del av domarna tycker att dom är dåliga. Men eftersom Svenska Förbundet får pengar för att använda dom, så är dom nog här för att stanna. Och den här gången hade vi tur att det bara var en som fick sig en smäll så att hon kom undan utan hjärnskakning. Det kunde helt klart ha varit många fler ur klubben, men som sagt hade vi tur.

Jag blir så himla arg.