Nu är jag tillbaka i Umeå, vilket känns väldigt trist. Igår så började jag gråta för att jag skulle åka hem, jag saknar att bo i Övik. Övik är egentligen världens skitstad, men jag får vara nära min familj. Jag trivs att bo i Umeå, men ibland känns det så ensamt. Jag har vänner förstås, men jag har inte min familj. Och jag har haft så roligt!
Nu ska jag lite snabbt lägga upp några bilder på Ellen innan jag ska skynda iväg till bussen för att åka på gymmet.
Ellen och Mormor
Ellen och morfar
Ellen och morbror Matti
Ellen och morbror Markku
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar