Upp till kamp, igen.

Jag har nu fått veta att Försäkringskassan inte kommer att fortsätta sponsra mig i mitt studerande. Det är en jättesöt tjej från Försäkringskassan som tar beslut som har ringt mig två gånger nu. Första gången för att fråga hur allt gick och förklara läget och andra gången efter hon pratat med någon viktig människa. Det ser inte direkt bra ut.

Dom kommer självklart inte att rycka mattan under fötterna på mig, det vet jag. Deras inställning till studier är dock väldigt intressanta. Såhär är läget:

När man har aktivitetsersättning så går det ut på att man så snabbt som möjligt ska kunna komma ut i arbetslivet. Deras uppdrag är att hjälpa till att sponsra och stötta i aktiviteter man tar för sig för att kunna komma framåt, oftast bara aktiviteter så att man ska kunna ta sig ur lägenheten. Dom betalar studielitteratur och liknande för att hjälpa en, som i mitt fall, att få ett slutbetyg från gymnasiet, för det ökar chanser till ett jobb väsentligt.

Nu när jag läser på en yrskesutbildning gäller inte det här. Fråga mig inte hur eller varför, för det förstår jag inte. Eftersom det lutar mot att jag kommer att gå ner till 50% studietakt så blir utbildningen mer utdragen, vilket dom inte vill. Dom vill inte att jag iöverhuvudtaget ska studera på en yrkesutbildning.

Men okej, det är jag med på. Jag fattar inte varför, men om dom säger så då är det så. Då går jag till CSN och tar lån, vilket är överkomligt med tanke på att det är en yrkesutbildning som ger mig jobb så fort jag är klar.

Nu till det intressanta: istället för att jag ska få studera så måste jag gå på praktik på en arbetsplats, och jag har inget att säga till om. Jag försökte förklara för tjejen att jag inte tänker gå på någon praktik nu när jag har påbörjat det här, utan har snarare tänkt att jag ska avsluta det här så att jag har möjligheter till att få jobb. Men icke, det ska jag inte. Jag ska ut på praktik, för det är det snabbaste sättet för att få ut mig i arbetslivet. Då försökte jag ännu en gång förklara för tjejen att det inte är det smartaste draget att tvinga ut mig på en praktikplats för att sen, när mitt "avtal" med försäkringskassan går ut (februari 2010), sitta på bar backe och inte ha någon utbildning eller chans till arbete där jag trivs. "Det är inte vårat problem. Våran enda uppgift är att få ut dig så snabbt som möjligt, tyvärr."

Okej, då vill jag inte ha med dom att göra mer. Jag tänker inte sätta mig i den situationen som dom gärna vill sätta mig i nu. Men, då måste vi gå igenom en omfattande utredning om huruvida jag är kapabel till att klara mig själv, vilket jag inte är om man kollar på mina papper. Det är nu det blir riktigt intressant. Har dom egentligen rätten att tvinga mig ut på en praktikplats mot min egen vilja? Jodå tycker hon, det är dom som har ansvaret för vad som händer med mig till februari 2010. När jag snabbt kommer med en kontring att om dom har ansvaret för vad som händer med mig, varför bryr dom sig inte ett dugg om vad jag känner och tycker om det här, så blir hon lite frustrerad och förklarar ännu en gång att jag ska ut i arbetslivet så snart som möjligt. Det är deras uppgift.

Om deras uppgift är att ta hand om mig på bästa sätt (vilket i deras ögon är att tvinga ut mig på en praktik) har dom då inte något ansvar om hur jag skulle må om dom nu sätter ut mig på en arbetsplats när jag inte vill det? Jag kanske blir självmordsbenägen? Vad vet dom om det? (Som vanligt drar jag allting till sin spets). Då blir det annat ljud i skällan och om det blir så, då ska vi tydligen gå tillbaka till det här systemet och börja om allting igen.

Jag mest bara suckade, vilket jävla strul. Igen. Jag har strulat med dom här tidigare, just för att komma in i det här systemet och nu blir det en kamp utan dess like att försöka komma ur det.

Hon tog namn och nummer till min värdelösa kontaktperson på psyket, som enbart kommer att tjata om att jag har mer ADHD-drag än vad som står i mina papper. Jag tycker att det är bullshit och jag tänker verkligen inte hålla på att dra en massa lögner för att fortsätta att få pengar. Om jag inte har rätt till att få pengar, tänker jag inte kräva det heller. Det är helt dumt i huvudet att utnyttja och mjölka ur så mycket pengar som möjligt genom att beklaga sig över att det är så synd om en.

Jag har problem, såklart. Men jag tycker inte att jag har såpass omfattande problematik som den här Carina-jäveln snackar om. Jag klarar mig nätt och jämnt på att studera på 100% hastighet, men det är inte nyttigt för mig och jag tänker inte fortsätta med det om det blir såhär igen. Nu har jag tur att jag läst en av dom två kurserna som börjar nu, så jag hamnar automatiskt på 50%, sen får jag se hur det känns. Att fara ut på en praktplats (genom utbildningen) där jag kommer att vara från klockan 8 till 5 alla vardagar ser ut som en hel omöjlighet i mina ögon och jag kommer antagligen att dra ner den praktiken till 50%, dom resterande 50% får jag göra någon annan gång, helt enkelt.

Nåväl, nu får jag väl bara vänta och se vad dom bestämmer och gör. Jag har kollat igenom CSN-papper för att få veta hur man gör för att söka lån, men fan i helvete att jag kommer att tryckas ut på någon praktikplats om jag inte vill. Måste läsa igenom all information igen om aktivitetsersättningen och vad som egentligen gäller, vad jag har rätt till och vad jag är skyldig till att göra.

För det här låter ju inte klokt.

Till något annat: Jag skrev mitt prov igår, efter ex antal gråtattacker och jag tror att det gick ganska bra. Jag hoppas det iaf. Idag ska jag skriva ett stor och omfattande arbete om att någon ska dö och hur man ska ta hand om den personen på bästa möjliga sätt. Jag har en gruppredovisning imorgon och prov på Måndag, sen är jag klar.