Den eviga kampen

Jag fick just prata med tanten jag pratade med igår om mina mediciner. Jag börjar må riktigt dåligt och apoteket stänger klockan fem.

"Jaaa.. du minns ju vad jag sa igår: recept på helgerna är väldigt lågt prioriterade.." Va? Det är inget dom har sagt till mig iaf. Men jag valde att lägga det åt sidan och istället förklara att jag börjar må väldigt dåligt och att det är ganska viktigt. Då fick jag genast en aggressiv respons: "Men om du hade haft lite framförhållning så skulle vi inte haft det här problemet!" Jag: -Åh herregud, lugna ner dig kvinna! Ta dig samman! Och du vet redan vad jag har sagt om den här framförhållningsfrågan. Men det har inget med saken att göra, kommer ni att fixa med mina mediciner idag eller inte? Jag fick ett mycket bittert svar att dom skulle höra av sig om/när dom fixat med receptet.

Jag la på utan att tacka eller säga hejdå. Det var lika bra, för jag är ett mentalt ras och skulle lungt kunna mordhota, bara för att jag blir så frustrerad. Och jag vet redan från början att jag inte är den mest trevliga och förstående patienten när det kommer till sånahär situationer. Jag hamnar lätt i bråk och ska hela tiden hävda att jag har rätt till vård och att dom är där för att hjälpa mig. Dom gillar inte när folk kräver.

Och jag har ju en tendens att gå folk på nerverna, för jag snappar snabbt upp deras svaga punkter och sen trycker jag där, gång på gång på gång. Till slut så brister det och dom blir helt galna. Som med den här tanten, hennes akilleshäl är att hon blir alldeles för lätt aggressiv och häver ur sig smått nedlåtande kommentarer = jag har rätt att klaga på hennes beteende och hennes kunskaper = hon blir galen. "Tycker du verkligen att du har rätt att behandla mig som patient på det här sättet? Vaaa?" Eller om vi ska dra det hela till sin spets: "Kan jag få prata med någon annan istället? Du är alldeles för otrevlig och arg." Jag kan nästan sälja min själ på att det skulle krossa henne totalt, på flera olika sätt. Take that, motherfucker. Sen kan jag fortsätta hur länge som helst. Provocera, provocera och provocera. Det är min grej.

Fast nu på senaste tiden så tycker jag att jag har varit ovanligt lugn och trevlig. Idag kunde jag ha blivit helt galen och förklarat vilka jävla skitskallar dom är och att dom ska tag i det här nu.

Usch. Men nu känns det lite bättre, för nu har jag gråtit en stund och kastat iväg lite småsaker, så nu känner jag mig lite lugnare. Jag måste gå på affären och köpa snus.